Henrik VIII (), född 28 juni 1491 på Greenwich Palace, död 28 januari 1547 på Palace of Whitehall, var kung av England från 21 april 1509 till sin död.
Han var son till kung Henrik VII av England och dennes gemål drottning Elizabeth av York, yngre bror till kronprins Arthur (som dock avled 2 april 1502, 15 år gammal) samt far till efterträdarna Edvard VI, Maria I och Elisabet I. Han blev den andre engelske monarken av huset Tudor.
Henrik VIII är känd för att ha varit gift sex gånger och för att ha varit en brittisk monark med obegränsad makt. Betydelsefulla händelser under hans regeringstid var brytningen med den romersk-katolska kyrkan och den följande etableringen av den självständiga Engelska kyrkan, klosterupplösningen och förenandet av England och Wales till ett rike.
Flera viktiga lagar drevs igenom under hans tid vid makten. Detta inkluderade flera lagar som skilde den engelska kyrkan från den romersk-katolska och gjorde honom till överhuvud för kyrkan i England, liksom lagarna Laws in Wales Acts (1535–1542), som förenade England och Wales till ett rike. Där fanns också Buggery Act 1533, som var den första lagen mot sodomi i England, samt Witchcraft Act (1542), en häxerilag, som med döden bestraffade ”åkallande eller frambesvärjande av onda andar”.
Henrik är känd för att ha varit en skicklig vadslagare och tärningsspelare. Han var i sin ungdom duktig i flera idrotter, särskilt real tennisHistoric Royal Palaces . Han var även en duktig musiker, författare och poet. Enligt en legend ska han ha skrivit den populära folksången GreensleevesHistorikern Dick Harrison och även Pastyme With Good Company. Han bidrog till uppförandet och förbättrandet av flera byggnader, däribland King's College Chapel vid universitetet i Cambridge, Christ Church College vid universitetet i Oxford, slottet vid Hampton Court, Nonsuch Palace i Surrey och kyrkan Westminster Abbey i London.
Barndom och ungdomsår miniatyr|vänster|300px|Henrik föddes på Palace of Placentia i Greenwich 1491.
Henrik föddes på Palace of Placentia i Greenwich som Henrik VII:s och Elizabeths av York tredje barn.Crabb, s. 22 Endast tre av Henriks sex syskon, Arthur, Margareta och Maria, överlevde spädbarnsåren.Wagner, s. 88: ”Elizabeth bore seven children, four of whom survived infancy.” Hans far, som på långt håll härstammade från huset Lancaster, hade erövrat tronen genom att störta och döda Rikard III, den siste kungen av släkten Plantagenets andra gren, huset York, och sedan säkrat sin makt ytterligare genom att gifta sig med dennes brorsdotter, kung Edvard IV:s dotter Elizabeth.Houghton Mifflin Company, s. 713 Som barn uppfostrades han under överinseende av sin guvernant Elizabeth Darcy; senare Elizabeth Denton.
1493 utsågs den unge Henrik till Constable of Dover Castle och Lord Warden of the Cinque ports. Året därpå blev han hertig av York och sedermera Earl Marshal över England och lordlöjtnant av Irland, trots att han fortfarande var ett barn. Den 17 maj 1495 blev han riddare av Strumpebandsorden.Scarisbrick, s. VII
1501 närvarade han vid sin äldre bror Arthurs bröllop med den spanska prinsessan Katarina av Aragonien. Paret var vid denna tidpunkt bara omkring femton och sexton år gamla.Parker, s. 355 De skickades till Wales, vilket var brukligt för tronföljaren och hans maka, men Arthur drabbades av sjukdom och avled.Fraser, s. 39–44 Detta ledde till att den elvaårige hertig Henrik av York blev tronföljare.Witte, s. 134 Kort därefter blev han den nye prinsen av Wales.Wright, s. 544
Henrik VII var fortfarande angelägen om att bibehålla den äktenskapliga alliansen mellan England och Spanien genom ett äktenskap mellan Henrik och Katarina. Eftersom det innebar att Henrik skulle gifta sig med sin brors änka, krävdes först dispens från påven.Fraser, s. 47–48 Katarina vidhöll att hennes första äktenskap inte hade fullbordats, och om detta stämde, behövdes inget påvligt tillstånd. Trots detta var både England och Spanien eniga om betydelsen av ett tillstånd från påven för att undanröja alla tvivel om äktenskapets giltighet. Eftersom brudens mor Isabella I av Kastilien var otålig gav påven sitt tillstånd i en bulla. Fjorton månader efter sin första makes död blev Katarina alltså trolovad med hans yngre bror. 1505 ledde bland annat Isabella av Kastiliens död, vilket innebar att Ferdinands internationella maktställning försvagades, till att Henrik VII förlorade intresset för en allians med Spanien, och den unge prinsen av Wales tvingades tillkännage att trolovningen hade skett utan hans medgivande.Fraser, s. 50–51
Tidig regeringstid Henrik besteg tronen 1509 vid faderns död.Graves, s. 8–9 Katarinas far, den aragoniske kung Ferdinand II, försökte att få kontrollen över England genom sin dotter och insisterade därför på att hon skulle gifta sig med den nye engelske kungen. Henrik gifte sig med Katarina av Aragonien omkring nio veckor efter sitt trontillträde 11 juni 1509 i Greenwich,Ashworth, s. 1524 trots att påven Julius II och William Warham, ärkebiskopen av Canterbury bekymrade sig över äktenskapets giltighet. De kröntes båda i Westminster Abbey 24 juni 1509. Henrik var då ”den vackraste suverän” som den venetianske ambassadören Agostino Giustiniani ”någonsin hade skådat”, 1,85 meter lång, bredaxlad, gyllene hår, muskulösa ben, 90 centimeter runt midjan och 110 centimeter runt bröstet.Fraser, s. 67 Drottning Katarinas första graviditet slutade i missfall 1510. Hon födde en son, Henrik, 1 januari 1511, men barnet levde bara till 22 februari.Fraser, s. 74–76
Under två år efter Henriks trontillträde styrde Richard Fox, biskop av Winchester och Lord Privy Seal, och William Warham statsangelägenheterna. Från 1511 och framåt var makten i Thomas Wolseys händer. 1511 anslöt sig Henrik till den Katolska ligan, en grupp europeiska härskare som var emot den franske kungen Ludvig XII.Gosman, MacDonald, Vanderjagt, s. 146 Ligan omfattade Julius II, den tysk-romerske kejsaren Maximilian I och den spanske konungen Ferdinand II, med vilken Henrik även hade undertecknat Westminsterfördraget. Henrik anslöt sig personligen till den engelska armén och for över Engelska kanalen till Frankrike och deltog i belägringar och slag.Heilprin, s. 52
År 1514 lämnade dock Ferdinand alliansen och slöt fred med Frankrike. Irritationen gentemot Spaniens agerande ledde till diskussioner om skilsmässa från drottning Katarina. Efter Frans I:s trontillträde blev England och Frankrike åter fiender och Henrik slöt en allians med Ferdinand. 1516 födde drottning Katarina en flicka Maria, vilket gav Henrik hopp om att han fortfarande kunde få manlig avkomma trots hustruns tidigare misslyckade graviditeter (ett dödfött barn, ett missfall och två kortlivade spädbarn).Pollard, s. 137
Kung Ferdinand avled 1516 och efterträddes av sin dotterson (drottning Katarinas systerson) Karl V.Stearns & Langer, s. 297 I oktober 1518 hade Wolsey genomdrivit det påvligt styrda Londonfördraget som kom att bli en engelsk triumf över utländsk diplomati. Det placerade London i centrum för en ny europeisk allians med det skenbara målet att driva tillbaka moriska invasioner genom Spanien, vilket hade varit påvens ursprungliga mål. Det verkliga målet från Englands sida var dock att bilda en kil mellan de kontinentala stormakterna. 1519 avled även kejsar Maximilian, och Wolsey, som vid denna tid var kardinal, föreslog i hemlighet Henrik som kandidat till posten som ny tysk-romersk kejsare, trots att han offentligen stödde den franske kungen Frans I. Slutligen föll dock valet på Karl V. Den följande rivaliteten mellan Frans och Karl innebar att Henrik kunde agera medlare dem emellan och därigenom hålla maktbalansen över Europa i sina händer. Både Frans och Karl försökte vinna Henriks gunst, den förre på ett spektakulärt sätt på Camp du Drap d'Or, och den senare mer högtidligt i Calais.Fraser, s. 104 1521 började dock det engelska inflytandet i Europa att dala. Henrik ingick en allians med Karl V, och Frans I var snabbt besegrad. Karls tillit till Henrik minskade och så gjorde även Englands inflytande i Europa.Elton, s. 91–94 Henriks intresse för europeiska affärer sträckte sig till en attack mot Martin Luthers tyska revolution. År 1521 sammanställde han sitt ”försvar för de sju sakramenten” Assertio Septem Sacramentorum, ett svar på Luthers kritik mot kyrkan, vilket gav honom titeln ”trons försvarare” (Defensor Fidei).Westbrook, s. XXVIIWallbank, Schrier, s. 317
Kungens stora angelägenhet
Henrik VIII:s trontillträde var det första fredliga England hade upplevt på många år, men den nya Tudordynastins legitimitet skulle komma att prövas. Det engelska folket verkade inte lita på kvinnliga härskare, och Henrik kände att bara en manlig arvtagare kunde säkra tronen. Även om drottning Katarina hade varit gravid åtminstone sju gånger (sista gången 1518), hade bara ett barn, prinsessan Maria, överlevt spädbarnsåren.Casady, s. 53 Henrik hade tidigare nöjt sig med älskarinnor, däribland Mary Boleyn och Elizabeth Blount, med vilken han hade en illegitim son, Henry Fitzroy. 1526, när det stod klart att drottningen inte kunde få fler barn, började han att uppvakta Marys syster Anne. Även om det är nästan säkert att det var Henriks längtan efter en manlig arvinge som fick honom att skilja sig från Katarina, verkade han besatt av Anne, trots hennes alldagliga utseende och att hon inte hade någon erfarenhet av graviditet.Wait, s. 101
Henriks långa och ivriga försök att avsluta sitt äktenskap med drottning Katarina kom att kallas ”Kungens stora angelägenhet” (The King’s Great Matter). Kardinal Wolsey och William Warham började i tysthet utreda giltigheten i hennes äktenskap med Henrik. Drottning Katarina vittnade om att hennes äktenskap med Arthur, prins av Wales, aldrig hade fullbordats, och att det därför inte funnits några hinder för att hon senare gifte sig med Henrik. Utredningen kunde inte fortsätta och lades ned.Weir, s. 179–182 Därefter kontaktade Henrik den heliga stolen.Scarisbrick, s. 203 Han sände sin sekreterare William Knight till Rom för att plädera för att Julius II:s bulla anskaffades genom lurendrejeri, och därigenom var ogiltig.Bernard, s. 9 Dessutom efterfrågade han en dispens från påven Clemens VII som skulle tillåta honom att gifta sig med vilken kvinna som helst, även i första gradens släktskap; det behövdes för att han tidigare hade haft samlag med Anne Boleyns syster Mary.Bernard, s. 10 Knight upptäckte att påven Clemens VII praktiskt taget var kejsar Karl V:s fånge.Francis, s. 277
Då kardinal Wolsey fick reda på kungens belägenhet skickade han Stephen Gardiner och Edward Foxe till Rom. Påve Clemens VII invände till en början, kanske i rädsla för drottning Katarinas systerson Karl V. Foxe skickades tillbaka med en fullmakt att inleda proceduren, men restriktionerna i den gjorde den praktiskt taget meningslös. Gardiner strävade efter en “dekretfullmakt” som avgjorde lagpunkterna i förväg och bara lämnade faktafrågor att besluta om. Clemens VII övertalades att acceptera Gardiners förslag och tillät kardinal Wolsey och kardinal Lorenzo Campeggio att pröva fallen tillsammans. Dekretfullmakten utfärdades i hemlighet. Den skulle inte visas för någon och förbli i kardinal Campeggios ägo. Lagpunkterna var redan fastställda i fullmakten; påvebullan som hade tillåtit Henriks äktenskap med Katarina förklarades ogiltigt om de grunder som förklarades i den visade sig vara falska. Till exempel skulle bullan vara utan laga kraft om den falskt försäkrade att äktenskapet var absolut nödvändigt för att bibehålla den anglo-spanska alliansen.Fleury, s. 694Burnet, s. 93–100