Konstantin Sergejevitj Stanislavskij (), född 17 januari 1863 i Moskva, död 7 augusti 1938 i Moskva, var en rysk skådespelare och teaterdirektör. Stanislavskij räknas som en av teaterhistoriens ledande teoretiker och var en av grundarna av Konstnärliga teatern i Moskva. Han såg teater och skådespel som en seriös strävan som krävde dedikation, disciplin och integritet. Under hela sitt liv utsatte han sitt eget skådespeleri för en rigorös process av artistisk självanalys och reflektion. Hans utveckling av en teoretisk praxis där det praktiska är använt som en metod för undersökning och det teoretiska som en katalysator för kreativ utveckling gör honom till en av de första stora teaterutövarna.

Stanislavskijs arbete var lika viktigt för utvecklingen av socialistisk realism i Sovjetunionen som det var för realismen inom teatern i USA.Milling and Ley (2001, 2) and Carnicke (1998). Hans arbete är bland annat influerat av hans studier av de modernistiska och avantgardistiska strömningarna under hans tid. Naturalism, symbolism och Meyerholds konstruktivism samt rysk formalism, yoga, Ivan Pavlov, behaviorism, James Lange, psykofysiologi och estetiken hos Aleksandr Pusjkin, Nikolaj Gogol och Lev Tolstoj. Stanislavskij beskrev sitt synsätt som spirituell realism.

Stanislavskij författade flera verk, bland annat En skådespelares arbete med sig själv, Arbetet med rollen, samt självbiografin Mitt liv i konsten.

Biografi Familjebakgrund

Stanislavskij växte upp i en av de rikaste släkterna i Ryssland, släkten Aleksejev. Han fick namnet Konstantin Sergejevitj Aleksejev, "Stanislavskij" var ett scennamn som han tog 1884 för att hålla sina skådespelaraktiviteter hemliga för sina föräldrar. Utsikten att bli en professionell skådespelare var tabu för någon i hans samhällsklass; skådespelare hade en ännu lägre social status i Ryssland än i resten av Europa och hade ända tills nyligen varit ryska livegna och den ryska adelns ägodelar.Benedetti (1999, 21) and Carnicke (2000, 11). Släkten Aleksejev var av framgångsrik bourgeoisie som ägde fabriker där de tillverkade guld- och silverdekorationer för militären samt militäruniformer.Magarshack (1950, 1). Fram till den ryska revolutionen 1917 nyttjade Stanislavskij ofta sina ärvda tillgångar för att bekosta sina teaterexperiment inom skådespeleri och regi.Carnicke (2000, 11). Hans familjs ovilja innebar att han endast framträdde som amatörskådespelare till 33 års ålder.

Som barn exponerades Stanislavskij för sin familjs rika kulturliv,"The children were taken to the theatre and concerts almost as soon as they could walk" (Benedetti 1999, 10). och bland hans intressen fanns balett och dockteater.Benedetti (1999, 6–11) and Magarshack (1950, 9–11, 27–28). 1877 blev hans far Sergei Vladimirovitj Aleksejev vald till överhuvud för handelsklassen i Moskva, en av de viktigaste och mest inflytelserika posterna i staden. Samma år byggde fadern en fullt utrustad teater på sitt gods vid Ljubimovka och gav Stanislavskij ett forum för sina teatraliska experiment.Benedetti (1999, 13) and Carnicke (2000, 11) Efter sin debut på faderns teater påbörjade Stanislavskij det som skulle bli en livslång serie med anteckningsböcker fyllda av kritiska observationer över sitt skådespeleri, aforismer och problem.Benedetti (1999, 14) and Magarshack (1950, 21–22).. Denna självanalys och kritik utvecklades sedan till Stanislavskijs system.Magarshack (1950, 21). Familjens andra teater byggdes 1881 vid deras herrgård i Moskva, där Stanislavskij levde från 1863 till 1903. Herrgården blev ett fokus för det kulturella och artistiska livet i staden.Benedetti (1999, 18) and Magarshack (1950, 31–32, 77). Stanislavskij valde att inte läsa vid universitetet utan föredrog att arbeta inom familjens affärsrörelser.Benedetti (1999, 18) and Magarshack (1950, 26).

Tidiga influenser Stanislavskij intresserade sig mer och mer över att "leva sig in i rollen" och experimenterade med förmågan att behålla en karaktär i sitt verkliga liv genom att förklä sig till en luffare eller alkoholist och besöka till exempel järnvägsstationer eller att förklä sig till en siande rom. När han hade roll i en kort komedi 1883 involverade han resten av ensemblen i sitt experimenterande. 1900 i Jalta roade han semesterresenärer genom att varje morgon promenera omkring "i rollen".Benedetti (1999, 18–19) and Magarshack (1950, 25, 33–34). 1884 började han ta sånglektioner av Fjodor Komissarzjevskij, professor på Moskvakonservatoriet och den ledande tenoren på Bolsjojteatern. Med honom utforskade Stanislavskij koordinationen mellan röst och kropp.Benedetti (1999, 19–20) and Magarshack (1950, 49–50). Tillsammans utformade de övningar i att röra sig och att sitta stilla "rytmiskt", vilket kan ha influerat Stanislavskij att senare använda fysisk rytm när han undervisade sitt system till operasångare.Magarshack (1950, 50).

1885 studerade Stanislavskij under en väldigt kort tid vid Moskvas teaterskola där studenter uppmanades imitera de teatrala trick och konventioner som deras lärare använde sig av; detta var en stor besvikelse för honom och han lämnade skolan efter lite mer än två veckor. Istället fokuserade Stanislavskij sin uppmärksamhet på framträdanden vid Malyjteatern i Moskva, hemort för den psykologiska realismen inom teater i RysslandBenedetti (1999, 14–17). (psykologisk realism hade utvecklats på teatern av Aleksandr Pusjkin, Nikolaj Gogol och Michail Sjtjepkin).Benedetti (2005, 100). 1823 fastställde Pusjkin att det som enade de klassiska dramatikerna Shakespeare, Racine, Corneille och Calderón var deras gemensamma omtanke för äktheten i rolltolkningen och situationen; ett trovärdigt beteende under trovärdiga omständigheter.Benedetti (1999, 14–15) and (2005, 100).

miniatyr|220px|vänster|Stanislavskij som riddaren i 1888 års uppsättning av Pusjkins Den girige riddaren.

Å andra sidan protesterade Gogol samtidigt mot överdrivet och effektsökande skådespeleri.Benedetti (2005, 100–101). I en artikel 1846 ger han råd om ett mer tillbakadraget och värdigt komiskt skådespeleri i vilken aktören försöker finna det som är dominant i rollen och bejakar karaktärens främsta angelägenheter. Benedetti (2005, 101). Denna inre längtan formar "hjärtat i karaktären" till vilken små egenheter och små externa detaljer läggs till som utsmyckning. Malyjteatern blev känd som Sjtjepkins hus, fadern av ryskt realistiskt skådespeleri, som 1848 främjade idén om en "skådespelare av känslor".Benedetti (1999, 16) and Banham (1998, 985). Denna skådespelare skulle "bli karaktären" och identifiera sig med hans känslor och tankar: han skulle "gå, tala, tänka, känna, gråta, skratta som dramatikern önskade".Benedetti (1999, 16)

En kopia av Sjtjepkins memoarer, i vilken skådespelaren beskriver arbetet med att åstadkomma en naturlig stil, citerades ofta av Stanislavskij. Sjtjepkins student Glikerija Fedotova var Stanislavskijs lärare. Fedotova lade fokus på vikten av övning och disciplin samt vanan att öva responsiv interaktion med andra skådespelare, istället för att förlita sig på inspiration som grunden för skådespelarens konstutövning. Detta arbetssätt kom Stanislavskij att kalla kommunikation.Banham (1998, 985) and Magarshack (1950, 51–52). Sjtjepkins arv inkluderade fokus på en disciplinerad ensemble, vikten av omfattande genomgångar och användandet av noggrann observation, självinsikt, fantasi och känsla som hörnstenar i skådespeleriet.Banham (1998, 985).

Utöver skådespelarna på Malyjteatern gavs även föreställningar av utländska stjärnaktörer vilka ofta brukade komma till Moskva under påskfastan när ryska aktörer var förbjudna att spela. Dessa föreställningar tros också ha påverkat Stanislavskij.Benedetti (1999, 17). Det lediga, emotiva och tydliga skådespelet av den italienska aktören Ernesto Rossi imponerade speciellt på Stanislavskij. Det gjorde även Tommaso Salvini och hans uppträdande av Othello 1882.Benedetti (1999, 18). Fler år senare skrev Stanislavskij att Salvini var den finaste representant av upplevelsekonstnärliga förhållningssättet till skådespeleri.Stanislavski (1938, 19).

Samfundet för konst och litteratur

Vid tjugofem års ålder var Stanislavskij välkänd som amatörskådespelare Magarshack (1950, 52). Han hade föreslagit för Fjodor Sologub och Aleksandr Fedotov att etablera ett samfund som skulle ena amatör-, professionella skådespelare och scenkonstnärer,Magarshack (1950, 55–56). och 1888 bestämde han sig för att använda överskottet på 25,000–30,000 rubel från hans familjs fabrik till att skapa samfundet för konst och litteratur. Han omvandlade Ginzburg House på Tverskajagatan till ett lyxigt klubbhus med en egen stor scen och utställningsrum.Benedetti (1999, 27). Fedotov blev ledare för dramasektionen, Komissarzjevskij ledare för opera och musiksektionen och Sologub ledde den grafiska konstsektionen. Drama och operasektionerna erbjöd utbildningar.Magarshack (1950, 56). 1888 tillbringade Stanislavskij sommaren med att efterforska grunden till en lämplig läroplan för dramasektionen, och studerade klasser och föreställningar vid Comédie-Française i Paris.Benedetti (1999, 29–30) and Worrall (1996, 25). Samfundets skola skulle erbjuda klasser i dramatisk konst, kostymhistoria, sminkning, drama, rysk litteratur, estetik, fäktning och dans.Worrall (1996, 25). Skolan öppnade den 8 oktober 1888 och samfundet invigdes officiellt 3 november med en ceremoni som besöktes av Anton Tjechov.Benedetti (1999, 30). I samfundets regi spelade Stanislavskij pjäser av Molière, Schiller, Pusjkin, och Ostrovskij, och fick sitt första regiuppdrag.Benedetti (1999, 30–40) and Worrall (1996, 24). Med guidning från Fedotov och Sologub övergav Stanislavskij slutligen konventionerna och de teatraliska klichéerna i sitt skådespeleri.Magarshack (1950, 64). Han blev även intresserad av de estetiska teorierna av Vissarion BelinskijBenedetti (1999, 35–37). från vilken han skapade sig uppfattningen om rollen som skådespelare.Benedetti (1999, 35–36). Vid denna tid varnade Stanislavskij i sin dagbok:Magarshack (1950, 61–62).

5 juli 1889 gifte sig Stanislavskij med Liliana (scennamnet för Maria Petrovna Perevosjtjikova), som han nyligen hade spelat mot i Kabale und Liebe.Benedetti (1999, 37) and Magarshack (1950, 54). Worrall writes, apparently in error, that they married in June (1996, 26). Deras första barn Chenia dog av lunginflammation i maj 1890, mindre än två månader efter sin födsel.Benedetti (1999, 42). Deras andra dotter Kira föddes 21 juli 1891,Benedetti (1999, 43). och parets son Igor den 14 september 1894.Benedetti (1999, 47). I januari 1893 dog Stanislavskijs far.Magarshack (1950, 81).

When you play a good man, |- | style="text-align:left;" |try to find out where he is bad,and when you play a villain, |- | style="text-align:left;" |try to find where he is good.Stanislavski, 1889.I samfundets uppsättning av Aleksej Pisemskijs historiska skådespel Men Above The Law 1889 upptäckte Stanislavskij sin princip kring motsatser, vilket han uttryckte i sitt aforistiska råd till skådespelaren: "When you play a good man, try to find out where he is bad, and when you play a villain, try to find where he is good."Worrall (1996, 27), Benedetti (1999, 39) and Magarshack (1950, 67–68). The title of Pisemsky's play has also been translated as Despots and A Law unto