Hogland (tidigare även Högland; finska: Suursaari; estniska: Suursaar; tyska: Hochland; ryska: Гогланд, Gogland) är en rysk ö i centrala Finska viken. Ön tillhörde Kymmene härad i Viborgs län i Finland före andra världskriget, och intill 1809 Sverige.

Hogland ligger på 27° ostlig längd, mellan 60° 00' 39" N och 60° 06' 18" N, cirka 40 km söder om det finländska fastlandet och 55 km norr om Estland. Ön hör till det ryska länet Leningrad oblast och ingår i distriktet Kingiseppskij. Hogland är cirka 11 km lång och 1,5 – 3 km bred (den är smalast i norra änden). Ön består mest av kala klippor och gles barrskog. Landytan uppgår till ungefär 21 km² och cirka 14 hektar vatten som är fördelat på fyra sjöar. De fyra pucklarna, Pohjoiskorkia (på svenska ungefär "Nordhöjden"), 113 m, Mäkiinpäällys ("Uppe på backen"), 126 m, Haukkavuori ("Hökberget"), 142 m och Lounatkorkia ("Sydvästhöjden"), 176 m syns långt ut till havs.

På Mäkiinpäällys finns de två ryska triangelpunkterna "Mäki-päälys", 60° 04' 27" N, 26° 58' 11" E och "Hogland, Z", 60° 05' 07" N, 26° 57' 40" E, som fungerar som knutpunkter mellan den norra och södra triangelkedjan som tillsammans bildar världsarvet Struves meridianbåge.

Natur mini|200px|vänster|Haukkavuori sett över sjön Liivalahdenjärvi 1936. Ön består mest av urberg som är överväxt med ett glest bestånd av martallar. På lägre nivåer finns barrskog av taigatyp. Utöver barrskogen finns några lövträd på mer låglänta områden, främst rönn, klibbal och sälg, men också en del björk och några enstaka exemplar av hägg, asp och ask i den södra änden av ön. En del växter är så kallade "skeppsbrutna" och skulle egentligen höra till en annan växtzon, men har blivit kvar då klimatet förändrats. Som exempel kan nämnas odört (Conium maculata). Landdäggdjuren har enbart representerats av smågnagare och fladdermöss under överskådlig tid. Sannolikt har det även tidigare förekommit både räv och hare, då dessa lätt rörde sig över isarna som under svåra vintrar kunde lägga sig ända till den finländska kusten. I och med att vintersjöfarten tilltog på 1900-talet har dock dessa vandringar försvårats. Sjöfågel finns i rikliga mängder kring ön, och av några lokala ortnamn att döma har flera större rovfågelarter tidigare förekommit på ön. På de låga holmarna som finns i närheten har det funnits stora mängder med gråsäl och vikare.

Berggrunden i öster och de högre kullarna består av kvartsporfyr och berggrunden i väster av gnejs och skiffer. I det övriga berget går breda, ljusare stråk av granit. I dalarna mellan kullarna finns morän och åtskilliga så kallade djävulsåkrar, det vill säga stora områden med bara sten. Det finns några sandstränder på den östra sidan av ön.

Ända sedan början av 1990-talet har det funnit planer hos förvaltningen i Leningradregionen att de forna finländska utöarna Tyterskären och Seitskär och en del mindre öar ska ingå i ett naturreservat som kallas Ingermanlandskij zapovednik. Dessa planer har dock inte förverkligats - kanske av ekonomiska och militärstrategiska orsaker. Olyckligtvis är inte Lövskär, som många menar också hyser stora naturvärden i området, inlemmad i det planerade naturreservatet, och Hogland förekommer bara tidvis i diskussionen.

Historia Förhistoria thumb|250px| Hogland ligger ganska precis mitt i Finska viken Hoglands klippor reser sig så högt att de måste ha stuckit upp ur den Baltiska issjön redan då den sista inlandsisen i området drog sig tillbaka för cirka 10 000 år sedan. De högst belägna forna strandvallarna finns på 86 meters höjd över den nuvarande havsytan. Det finns mycket få egentliga fornminnen. Två eller tre stenrösen anses vara bronsåldersgravar och en antydning till en hällristning finns vid Kumpelkallio. Omgivningens rika fiskevatten och sälgrund har med säkerhet utnyttjats av tillfälliga besökare sedan forntiden och några mindre grottor kring Haukkavuori kan ha hyst dessa tidiga besökare. Detta återstår dock ännu att bekräfta med arkeologiska undersökningar. En del av stenhögarna längs stränderna kan tolkas som rester av tidiga fångsthägn.

Historisk tid De tidigaste skriftliga källorna gällande fast bosättning uppträder på 1400-talet då Hoglands fiskare redovisade skatt till Viborgs församling. Från 1600-talet finns ett fåtal mantalslängder där det framgår att några hundra personer varit fast bosatta på ön och att de alla var finskspråkiga. Etymologer anser att dialekten som talades på ön på 1800-talet tyder på att befolkningen härstammade från området kring Veckelax på det finländska fastlandet. Ön lydde först som "utö" under Viborg, men år 1838 blev Hogland, tillsammans med ön Tyterskär, som ligger knappa 20 km åt syd-sydost, en egen församling. Denna räknade då totalt ungefär ett tusental själar. 1899 blev både Tyterskär och Hogland separata församlingar. Folkmängden på Hogland hölls fram till evakueringen tämligen konstant omkring 800.

miniatyr|250px|Illustration i Olearius reseskildring föreställande skeppsbrottet vid Hogland Den tyske diplomaten och författaren Adam Olearius blev strandsatt på Hogland efter ett skeppsbrott i november 1635. Han skrev därefter en dikt som dryper av förfäran över denna kalla, mörka och stormiga ö och dess invånare som levde i yttersta fattigdom.

Öborna har alltid fört en tämligen isolerad tillvaro, utom då och då, när historiens vingslag har nuddat vid ön. Under det svensk-ryska kriget år 1788 stod vattnet mellan ön och det finländska fastlandet som skådeplats för ett större sjöslag, som kallas slaget vid Hogland. En flotta på 15 svenska fartyg var den 17 juli 1788 på väg för att anfalla Sankt Petersburg men mötte en eskader på 17 fartyg från ryska flottan vid Hogland. Efter en hel dag av utväxling av kanoneld hade enligt tillgängliga källor inga fartyg sänkts, men vardera sidan hade lyckats uppbringa ett av den andra sidans fartyg. Bägge parter proklamerade att de hade vunnit slaget. Anfallet österut omintetgjordes dock för den gången.

Även om inget fartyg sjönk uppstod det ändå åtskilligt med vrakgods. Öborna drog nytta av detta och fick genom insamling av vrakgods tillskott till sin magra utkomst. Vrakgods var en påtaglig tillgång även om det inte i historisk tid finns belägg för att de med avsikt skulle ha lurat fartyg på grund.

År 1899 sändes från Hogland vad som anses vara den tredje officiella trådlösa radioöverföringen i världen, när den ryske fysikern Aleksandr Popov sände en signal som mottogs på flottbasen Kronstadt, 160 km därifrån. Tidpunkten och detaljerna i denna händelse varierar dock något i olika källor.

Världskrigen Den svenska kronan gjorde först anspråk på ön och den förblev en del av kungadömet fram till 1721. Ryska trupper hade erövrat ön under den stora ofreden och ön tillföll Ryssland efter freden i Nystad 1721. 1811, ett år efter att den östra rikshalvan separerats från det svenska riket och införlivats med Ryssland, överfördes ön åter till Viborgs län i storfurstendömet Finland. Finland utropade sin självständighet år 1917 och vid freden i Dorpat 1920 ingicks ett fredsfördrag mellan Finland och Sovjetryssland. Här fastställdes det nya Finlands gränser och länderna kom överens att Hogland skulle höra till Finland, med reservation att ön demilitariserades.

thumb|right|250px|Hogland har ett strategiskt läge. När det andra världskriget hotande började torna upp sig i fjärran år 1938 sände Sovjetunionen flera noter till Finland, där de bland annat krävde att få tillgång till Hogland. I oktober 1939, då vinterkriget var omedelbart överhängande, evakuerades hela befolkningen mer eller mindre hals över huvud. Bland annat kom inte ett enda exemplar av öns speciella stora lurviga hundras, som framavlats särskilt för sälfångst, med till fastlandet.

Den 1 december 1939 anföll sovjetiskt flyg ön och den lilla vaktstyrka på några tiotal man som fanns kvar fann det för gott att följa invånarnas exempel. Samma kväll landsteg sovjetiska trupper och under ett massivt bombardemang och kanoneld från den sovjetiska östersjöflottans enheter intogs den tomma ön den 3 december 1939. Vid moskvafreden 1940 kom Hogland att tillhöra Sovjetunionen. De sovjetiska trupperna drog sig dock tillbaka av någon anledning i december 1941 och finska styrkor tog då tillfället i akt och återtog ön. Under några månader hölls de kvar men när ett par hundra man sovjetiska soldater anföll ön i januari tvingades de finska styrkorna att retirera.

Den största gruppen offer kom tragiskt nog att bli de sex fiskare som hade återvänt till sina hem i Suurkylä. Därefter följde en tid då sovjetiska flottenheter använde Hogland som bas och ställde till med stort förtret längs den finländska kusten. I februari 1942 beslöt den finska krigsledningen att de skulle återerövra ön med en betryggande styrka. Den finländska styrkan marscherade över isen i mars och med hjälp av understöd från flera artillerikompanier etablerade den sig efter två dagars strider på ön som nu kom att hållas fram tills krigsslutet. Under dessa år miste Hogland sin jungfruliga karaktär då kanonlavetter göts i strandklipporna och bergrum sprängdes för förråds- och skyddsutrymmen - det var inte längre tal om någon demilitarisering.

Hogland skulle ytterligare en gång tvingas stå som slagfält innan världsbranden var över; efter vapenstilleståndet mellan Finland och Sovjetunionen i september 1944 bestämde sig den tyska styrkan i Reval (numera Tallinn) att verkställa en tidigare uppgjord "plan B", med kodnamnet Tanne Ost. Den innebar bland annat att Hogland skulle besättas. På morgonnatten den 15 september 1944 uppenbarade sig en tysk styrka med ett tiotal fartyg vid Suurkylä. En diskussion torde ha utspelat sig mellan den finska och den tyska befälhavaren, där den tyska hoppades på ett fredligt övertagande. Då den finska inte gick med på det, utbröt en skottväxling som sent samma kväll slutade med att den tyska styrkan gav sig efter att ha förlorat många fartyg och hundratals män i drunknade och stupade. 1 231 tyska krigsfångar från slaget överlämnades enligt fredsfördraget efter fredsslutet i Paris till Sovjet för vidarebefordran till läger i Sibirien. Endast ett fåtal torde ha lyckats återvända hem från dessa läger. I freden tvingades Finland också slutligen avstå från Hogland.

Modern tid Sedan andra världskriget har Hogland varit förbjudet område för utlänningar. Besökare på ön har omvittnat att den mesta bebyggelsen är förfallen och att det endast bor ett tiotal personer på ön: fyrvaktare, meteorologer och gränsbevakare. Det gamla kasinot från 1930-talet står kvar men är förfallet och har tidigare använts som barndaghem, vilket kan tyda på att befolkningen tidigare varit större.Hufvudstadsbladet 26 maj 2002

Inför det finska presidentvalet 1994 hävdade socialdemokraten Kalevi Sorsa att Ryssland borde återlämna Hogland, Tyterskär och Lövskär.Dagens Nyheter 15 april 1993, s. 10. Olika rederier har visat intresse för att göra Hogland till en mellanhamn för kryssningsfartyg mellan Finland och Estland för att på så vis kunna erbjuda taxfree-varor.Hufvudstadsbladet 16 juli 2003, s. 6 Under augusti 2019 rapporterades att Ryssland byggt en ny militärbas på ön.Ny rysk militärbas på ö nära Finland: ”Flyttar fram”, Svenska Dagbladet 9/8 2019 Den innehåller flera helikopterplattor och tankstation för helikoptrar.

thumb|center|600px|Hogland, sett från Haukkavuori utkikstorn i Kotka.

Bebyggelse Hoglands kommun

Överlåten till Sovjetunionen vapen läge Grundad 18381, från Kymmene kommun Upphörd (överlåten till Sovjetunionen år 1944) 1948 Landskap Nyland Arealen är- landområde- vattenområde 20,7 km²19,1 km²1,6 km² Folkmängden varBefolkningstäthet 772 (1939)37,22 pers/km² 1 Församlingen grundades detta år