Europeiska centralbanken

Europeiska centralbanken (ECB) är en institution inom Europeiska unionen med ansvar för att föra unionens monetära politik tillsammans med de nationella centralbankerna inom euroområdet. I egenskap av euroområdets centralbank är ECB en av världens viktigaste och mäktigaste banker.

ECB:s främsta uppgift är att föra unionens monetära politik med huvudmålet att upprätthålla prisstabilitet. ECB har även till uppgift att stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen med hänsyn till unionens mål. Därutöver ansvarar ECB för utgivningen av euro och främjandet av ett fungerande betalningssystem. Genom upprättandet av bankunionen har ECB även tilldelats vissa tillsynsbefogenheter över kreditinstitut inom euroområdet.

ECB är en egen juridisk person, som är oavhängig av unionens övriga institutioner, organ och byråer liksom medlemsstaternas regeringar när den utövar sina befogenheter. Den ägs av medlemsstaternas centralbanker, men dess funktioner och befogenheter regleras direkt av unionsrätten.

ECB leds av en direktion, bestående av en ordförande (centralbankschefen), en vice ordförande samt fyra andra ledamöter. Christine Lagarde är centralbankschef sedan den 1 november 2019 och hennes mandatperiod sträcker sig fram till och med den 31 oktober 2027. ECB har sitt säte i Frankfurt am Main, Tyskland.

Historia

miniatyr|Europeiska centralbankens säte i Frankfurt am Main. I enlighet med bestämmelserna i Maastrichtfördraget inrättades Europeiska centralbanken den 1 juni 1998 och övertog då alla de funktioner som dess föregångare Europeiska monetära institutet (EMI) hade haft. ECB erhöll dock sina fulla befogenheter som centralbank först i samband med införandet av euron den 1 januari 1999.

Den första centralbankschefen var nederländaren Wim Duisenberg, som tidigare hade varit centralbankschef i Nederländerna och ordförande för Europeiska monetära institutet. Frankrike ville istället ha en fransman på posten för att uppväga att sätet hade förlagts till Tyskland, och hotade därför med att inte stödja Duisenberg som centralbankschef. En överenskommelse nåddes som innebar att Duisenberg skulle lämna över till Frankrikes centralbankschef Jean-Claude Trichet efter att ha fullgjort halva sin mandatperiod. Därför tillträdde Trichet som centralbankschef den 1 november 2003.

Det var inte bara frågan om vem som skulle vara centralbankschef som gav upphov till spänningar inom unionen. Storbritannien krävde att få utse en av ledamöterna i direktionen trots att landet inte avsåg att införa euron. Under påtryckningar från Frankrike tilldelades istället tre av de sex mandaten i direktionen till de största medlemsstaterna som skulle införa euron: Tyskland, Frankrike och Italien. Efter liknande krav från Spanien reserverades det fjärde mandatet för en spansk ledamot, medan övriga medlemsstater med euron som valuta fick dela på de kvarstående två mandaten.

Vid bildandet av ECB ingick totalt elva av de dåvarande 15 medlemsstaterna i Europeiska unionen i valutasamarbetet. Den 1 januari 2001 anslöt sig även Grekland. Senare har även Slovenien (2007), Cypern och Malta (2008), Slovakien (2009), Estland (2011), Lettland (2014), Litauen (2015) och Kroatien (2023) tillkommit, vilket har utökat antalet ledamöter i ECB-rådet ytterligare.

Sammansättning och funktionssätt

miniatyr|Mario Draghi var europeisk centralbankschef 2011–2019. Europeiska centralbanken är en av Europeiska unionens institutioner. Dess sammansättning och funktionssätt regleras av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, samt i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som är fogat till unionens grundfördrag. ECB har också antagit en arbetsordning som innehåller mer detaljerade bestämmelser om dess funktionssätt, och därutöver finns även en särskild arbetsordning för allmänna rådet.

ECB utgör tillsammans med medlemsstaternas centralbanker Europeiska centralbankssystemet. Tillsammans med centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta bildar ECB Eurosystemet. Eurosystemet ansvarar för unionens monetära politik, och leds av ECB-rådet. Den löpande verksamheten leds av en direktion, som ingår i ECB-rådet. De medlemsstater som inte har euron som valuta bedriver en egen nationell monetär politik till dess att de inför euron som valuta.

Ordförande

miniatyr|vänster|Christine Lagarde är centralbankschef sedan den 1 november 2019. Centralbankschefen är ordförande för direktionen, ECB-rådet samt allmänna rådet. I likhet med övriga ledamöter i direktionen, utses centralbankschefen för en period av åtta år, utan möjlighet till omval. Centralbankschefen företräder ECB i förbindelserna med de andra institutionerna, till exempel när Europeiska unionens råd fattar beslut som rör Eurosystemet, och när centralbankens årsrapport presenteras inför Europaparlamentet och rådet.

Den tidigare nederländske centralbankschefen Wim Duisenberg utsågs till den första centralbankschefen för ECB den 26 maj 1998 och tillträdde den 1 juni samma år när ECB bildades. Han ersattes den 1 november 2003 av fransmannen Jean-Claude Trichet. Efter åtta års tjänstgöring ersattes Trichet av italienaren Mario Draghi den 1 november 2011. Hans mandatperiod sträckte sig fram till och med den 31 oktober 2019. Den 18 oktober 2019 utsåg Europeiska rådet Christine Lagarde till Draghis efterträdare.

Beslutande organ Direktionen miniatyr|Wim Duisenberg tillsammans med en direktionsledamot 2000. Direktionen är ansvarig för ECB:s löpande verksamhet, och består av en ordförande, en vice ordförande och fyra andra ledamöter. De utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet på rekommendation av Europeiska unionens råd och efter samråd med Europaparlamentet och ECB-rådet. Direktionsledamöterna ska väljas ”bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt erkända”. De väljs för en period av åtta år, som inte kan förnyas. Endast unionsmedborgare får utses till direktionen, men i övrigt saknas bestämmelser om vilken nationalitet de ska ha. Av tradition är dock fyra av de sex ledamöterna från de fyra största medlemsstaterna som har euron som valuta: Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland. Direktionsledamöterna arbetar på heltid och får inte utöva annan yrkesverksamhet. Deras löner och andra förmåner bestäms av ECB-rådet, på förslag av en kommitté bestående av tre ledamöter från ECB-rådet och tre ledamöter från Europeiska unionens råd. En ledamot av direktionen kan avsättas av EU-domstolen endast på begäran av ECB-rådet eller direktionen. Direktionen fattar normalt beslut med enkel majoritet. Vid lika röstetal är det ordföranden som har utslagsrösten.

Europeiska centralbankens råd Europeiska centralbankens råd (ECB-rådet) är ECB:s högsta beslutande organ. Det antar de riktlinjer och fattar de beslut som krävs för att utföra de uppgifter som åligger Eurosystemet. Däribland ingår att fatta beslut om den monetära politiken för euroområdet, vilket inkluderar beslut om monetära mål, styrräntor och tillgångar till valutareserver. ECB-rådet består av direktionsledamöterna samt centralbankscheferna för de nationella centralbankerna i de medlemsstater som har euron som valuta. Vid ECB-rådets sammanträden kan även ordföranden för Europeiska unionens råd och en ledamot av Europeiska kommissionen närvara, men de saknar rösträtt vid omröstningar. Ordföranden för Europeiska unionens råd kan dock lägga fram förslag till ECB-rådet.

ECB-rådet fattar normalt beslut med enkel majoritet. Tidigare hade både direktionsledamöterna och centralbankscheferna var sin röst, men sedan den 1 januari 2015 har inte alla centralbankschefer rösträtt längre. Istället roterar rösträtten mellan centralbankscheferna. Centralbankscheferna för de fem största ekonomierna delar på fyra röster medan övriga centralbankschefer delar på elva röster. Det nya systemet skulle egentligen ha införts redan när antalet centralbankschefer översteg 15, vilket inträffade den 1 januari 2009, men ECB-rådet sköt upp införandet av det nya systemet till dess att antalet centralbankschefer översteg 18, vilket inträffade den 1 januari 2015. Vid lika röstetal är det ordföranden som har utslagsrösten. Ett nytt röstsystem kommer att införas igen när antalet centralbankschefer överstiger 22. I vissa fall fattar ECB-rådet beslut genom att centralbankschefernas röster viktas efter de nationella centralbankernas andelar i ECB:s tecknade kapital. Vid kvalificerad majoritet krävs då röster som representerar minst två tredjedelar av ECB:s tecknade kapital och minst hälften av andelsägarna. Direktionsledamöterna saknar vid dessa omröstningar rösträtt. ECB-rådet måste sammanträda minst tio gånger per år, men i praktiken sammanträder det två gånger per månad.

Allmänna rådet Allmänna rådet omnämns inte i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, utan istället regleras dess funktioner och befogenheter helt och hållet av protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken. Allmänna rådet är ECB:s tredje beslutande organ och består av direktionens ordförande och vice ordförande samt centralbankscheferna från samtliga medlemsstater, det vill säga även centralbankscheferna för de medlemsstater som inte har euron som valuta. Även ordföranden för Europeiska unionens råd och en ledamot av Europeiska kommissionen kan närvara, men de saknar rösträtt vid omröstningar. Det är ECB:s ordförande, eller vice ordföranden i hans eller hennes ställe, som leder allmänna rådet.

Allmänna rådet ansvarar bland annat för att samla in statistiska uppgifter, förbereda övergången till den gemensamma valutan hos de medlemsstater som ännu inte har euron som valuta samt för att utföra de uppgifter som tidigare utfördes av Europeiska monetära institutet (EMI). Vartannat år granskar allmänna rådet om de medlemsstater som inte har euron som valuta uppfyller konvergenskriterierna. Allmänna rådet är ett tillfälligt organ som kommer att upphöra att existera när väl alla medlemsstater inom unionen har euron som valuta.

Oavhängighet För att bidra till upprätthållandet av prisstabiliteten är ECB och de nationella centralbankerna oberoende av politisk styrning. Detta är en princip som är starkt influerad av den tyska centralbankens oavhängighet. I praktiken innebär detta att centralbankerna inte får motta instruktioner från varken unionens institutioner, organ och byråer eller någon medlemsstats regering. Samtidigt måste dessa organ respektera ECB:s oavhängighet. ECB omfattas inte heller av unionens budget på samma sätt som unionens övriga institutioner, organ och byråer.

Oavhängigheten för direktionsledamöterna har ytterligare förstärkts genom att de bara kan avsättas av EU-domstolen på begäran av centralbanken själv. Dessutom kan de inte bli omvalda efter sin åtta år långa mandatperiod, vilket minskar deras behov av att tillfredsställa de politiker som har utsett dem. Samma krav om oavhängighet finns för de nationella centralbankerna, vilket är ett av villkoren för att en medlemsstat ska få införa euron som valuta. De nationella centralbankscheferna måste utses för en period av minst fem år. Eurosystemet får inte låna ut pengar till unionens organ eller nationella enheter i den offentliga sektorn.

ECB:s oberoende har kritiserats av vissa politiker, däribland Frankrikes förre president Nicolas Sarkozy, med hänsyn till att centralbanken inte är villig att göra avkall på prisstabiliteten för att skapa jobb och tillväxt i unionen. Å andra sidan utgör centralbankens oberoende en grundläggande princip för bland annat Tyskland.

Kapitaltäckning