väg ()
rzeczownik, rodzaj wspólny (1.1) droga: szosa (1.2) droga: trasa, marszruta, kurs (1.3) droga do osiągnięcia celu: sposób, metoda
(2.1)
(1) en väg, vägen; vägar, vägarna
(1.2) på väg någonstans → w drodze dokądś
(1.3) rätt väg att gå → właściwy sposób postępowania
(1.1) trafikled, led, körbana, stråk (1.2) färdväg, färdled, bana, kurs, rutt (1.3) metod, medel, sätt
vägnar
złożenie rzeczownikowe väganläggning, vägarbete, vägbana, vägbank, vägbeläggning, vägbeskrivning, vägbredd, vägbygge, vägkorsning, vägkant, vägkrog, vägkrök, vägkurva, väglag, vägledning, vägmärke, vägren, vägskylt, vägskäl, vägspärr, vägsträcka, vägtrafik, vägval, vägvett, vägvisare, vägövergång • avtagsväg, bakväg, bilväg, cykelväg, europaväg, flygväg, flyktväg, fågelväg, färdväg, genväg, grusväg, havsväg, järnväg, korsväg, landsväg, levnadsväg, motorväg, omväg, promenadväg, riksväg, sidoväg, sjöväg, skogsväg, spårväg, transportväg, utväg, vattenväg, villoväg, vinterväg fraza rzeczownikowa den breda vägen • den långa vägen • den smala vägen złożenie czasownikowe vägleda fraza czasownikowa bana väg • bereda väg • fara all världens väg • gå halva vägen var • gå sin egen väg • gå sin väg • gå skilda vägar • gå till väga • gå vägen • inte vara ur vägen • jämna vägen • komma till vägs ände • mötas på halva vägen • röja ur vägen • skratta hela vägen till banken • stå i vägen • ta vägen • vara på god väg złożenie przysłówkowe halvvägs fraza przysłówkowa inte på långa vägar • raka vägen przysłowie alla vägar bär till Rom • vi ska alla den vägen vandra • vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser • vägen till mannens hjärta går genom magen