fråga ()

rzeczownik, rodzaj wspólny (1.1) pytanie, zapytanie (1.2) kwestia, zagadnienie czasownik przechodni i nieprzechodni (2.1) pytać, zapytywać czasownik zwrotny fråga sig (3.1) pytać się (w myśli), zastanawiać się

(1.1-2) en fråga, frågan, frågor, frågorna (2-3) att fråga, frågar, frågade, frågat, fråga!

(2.1) Den 70-åriga kunden tog tag vår 47-åriga chef Sofia i knät och frågade henne om hon skulle bli hans fru. → 70-letni klient złapał naszą 47-letnią szefową Sofię za kolano i zapytał, czy zostanie jego żoną.

(1.1) förfrågan (1.2) problem, ämne, frågeställning, ärende, spörsmål (2.1) förfråga sig, tillfråga, spörja (3.1) undra

(2.1) frågande, förfrågan

złożenie rzeczownikowe frågeformulär, frågesats, frågetecken, frågeställning, frågestund • judefrågan, kilfråga, knäckfråga, kuggfråga, samvetsfråga, smakfråga, tidsfråga, tvistefråga, ödesfråga fraza rzeczownikowa akademisk fråga • dum fråga • mjuk fråga • retorisk fråga • öppen fråga złożenie czasownikowe ifrågasätta czasownik frazowy fråga efter • fråga sig fram • fråga sig för • fråga ut fraza czasownikowa inte komma på fråga • komma i fråga