skälla ()
rzeczownik, rodzaj wspólny (1.1) dzwonek (często na szyi zwierzęcia domowego) czasownik przechodni lub nieprzechodni (2.1) szczekać, ujadać (2.2) ganić, łajać, besztać (2.3) wymyślać, wyzywać
(1.1) en skälla, skälla; skällor, skällorna (2) att skälla, skäller, skällde, skällt, skäll!; pres. part. skällande, perf. part. skälld
(2.2) skälla på någon → łajać kogoś (2.3) skälla någon för något → wyzywać kogoś od czegoś
(2.1) hunden skäller → pies szczeka
skall , skäll, skällande, skällning
złożenie rzeczownikowe skällebrev, skällko, skällsord, koskälla czasownik frazowy skälla ned / skälla ner • skälla ut fraza czasownikowa bli annat ljud i skällan • skälla som en bandhund
(dzwonki i dzwony) (odgłosy zwierząt)