förgå ()
czasownik nieprzechodni (1.1) mijać, przemijać, przechodzić czasownik zwrotny förgå sig (2.1) unosić się, stracić panowanie nad sobą (i zachowywać się gwałtownie) czasownik czynno-bierny (deponens) förgås (3.1) ginąć, umierać (3.2) konać, umierać (z nadmiaru czegoś)
(1-2) att förgå, förgår, förgick, förgått, förgå!, pres. part. förgående, perf. part. förgången (3) att förgås, förgås, förgicks, förgåtts, förgås!, pres. part. -, perf. part. -
(3.2) Jag förgås av längtan efter Emilia. → Umieram z tęsknoty za Emilką.
(3) förgås av något → umierać od / z czegoś
(3.2) förgås av skratt → konać ze śmiechu
(1.1) förflyta, förlida, försvinna (2.1) förivra sig, överila sig, våldföra sig (3.1) gå under, duka under, omkomma
förgående, förgängelse förgången, förgänglig
przysłowie ont krut förgås inte så lätt
→ prze- + iść