Maamme ('Naša zemlja'), poznata i pod izvornim švedskim nazivom Vårt land, je de facto državna himna Finske. Skladao ju je Fredrik Pacius, porijeklom Nijemac, a švedski izvorni tekst napisao je Johan Ludvig Runeberg. Prvi je puta izvedena 13. svibnja 1848. godine. Isprva je napisana za 500. obljetnicu osnuća grada Porvooa, a za tu ju je prigodu Runeberg sâm uglazbio.
Melodija Maammea pojavljuje se i u dvije druge himne: estonskoj himni Mu isamaa, mu õnn ja rõõm ('Moja domovino, moja srećo i veselju') i livonskoj himni Min izāmō ('Moja domovina').
Povijest
Izvorna pjesma, napisana 1846. godine, no prvi puta tiskana 1848., imala je 11 strofa i činila je prolog ciklusa Priče o poručniku Stålu (Fänrik Ståls sägner), klasičnog primjera romantičkog nacionalizma. Današnji tekst na finskom obično se pripisuje prijevodu Poručnika Ståhla iz 1889. koji je napisao Paavo Cajander, no on ustvari potječe od prijevoda Juliusa Krohna iz 1867.Käännökset (Translations) - Runeberg Museum site (in Finnish)J. L. Runeberg - Finnish Literature Society site (in Finnish)
U 1880-ima i 1920-ima bilo je još nekoliko pokušaja da se pjesma zamijeni nekom inačicom na finskome, ali oni su do 1930-ih prestali. Neki Finci predložili su da se kao državna himna usvoji Finlandia Jeana Sibeliusa, uz tekst V. A. Koskenniemija (Finca) i Joela Rundta (Šveđana).
Postoje tvrdnje da je Pacius skladao melodiju samo četiri dana. Bila je popularna čitavo 19. stoljeće, no današnji je status dobila tek nakon Paciusove smrti.
Status i uporaba
Finska nema zakon koji propisuje službenu himnu na isti način kao što se zakonski određuju finski grb i finska zastava. Umjesto toga, Maamme je status dobila postupno, konvencijom, s godinama. Godine 2018. finska vlada opisala je pjesmu kao »finsku državnu himnu«.
Iako se Maamme etablirala kao de facto himna, status pjesme još uvijek je predmet povremenih rasprava. Bilo je prijedloga da se status Maammea kao državne himne unese u zakon. S druge strane, finski parlament pokrenuo je primjerice 2003. inicijativu da ne samo Maamme, već i Finlandia postanu službene državne himne. Godine 2014. pokrenuta je građanska inicijativa da Finlandia postane državna himna, a 2016. članovi Stranke nacionalne koalicije otpočeli su kampanju da Maamme izađe iz uporabe u korist Finlandije. Ipak, stranka nije bila jedinstvena u tom stavu, a kampanja nije prikupila dovoljno potpisa.
Unatoč neslužbenom statusu, Maamme se u praksi ističe kao džavna himna bilo koje druge države. Svira se, recimo, tijekom diplomatskih posjeta te predstavlja Finsku na međunarodnim sportskim natjecanjima.
Kasne 1993. godine, matrica Maammea koristila se na WWE-u kao ulazna glazba hrvača Ludviga Borge.
Tekst Švedski izvornikFinskiVårt land, vårt land, vårt fosterland, Ljud högt, o dyra ord! 𝄆 Ej lyfts en höjd mot himlens rand, Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, Mer älskad än vår bygd i nord, Än våra fäders jord. 𝄇
Vårt land är fattigt, skall så bli För den, som guld begär. 𝄆 En främling far oss stolt förbi: Men detta landet älska vi, För oss med moar, fjäll och skär Ett guldland dock det är. 𝄇
Vi älska våra strömmars brus Och våra bäckars språng. 𝄆 Den mörka skogens dystra sus, Vår stjärnenatt, vårt sommarljus. Allt, allt, vad här som syn, som sång Vårt hjärta rört en gång. 𝄇
Här striddes våra fäders strid Med tanke, svärd och plog. 𝄆 Här, här, i klar som mulen tid. Med lycka hård, med lycka blid. Det finska folkets hjärta slog. Här bars vad det fördrog. 𝄇
Vem täljde väl de striders tal. Som detta folk bestod. 𝄆 Då kriget röt från dal till dal. Då frosten kom med hungers kval. Vem mätte allt dess spillda blod Och allt dess tålamod? 𝄇
Och det var här det blodet flöt, Ja, här för oss det var, 𝄆 Och det var här sin fröjd det njöt, Och det var här sin suck det göt. Det folk som våra bördor bar Långt före våra dar. 𝄇
Här är oss ljuvt, här är oss gott, Här är oss allt beskärt; 𝄆 Hur ödet kastar än vår lott. Ett land, ett fosterland vi fått, Vad finns på jorden mera värt Att hållas dyrt och kärt? 𝄇
Och här och här är detta land. Vårt öga ser det här, 𝄆 Vi kunna sträcka ut vår hand Och visa glatt på sjö och strand Och säga: se det landet där. Vårt fosterland det är. 𝄇
Och fördes vi att bo i glans Bland guldmoln i det blå, 𝄆 Och blev vårt liv en stjärnedans. Där tår ej göts, där suck ej fanns. Till detta arma land ändå Vår längtan skulle stå. 𝄇
O land, du tusen sjöars land, Där sång och trohet byggt, 𝄆 Där livets hav oss gett en strand, Vår forntids land, vår framtids land. Var för din fattigdom ej skyggt. Var fritt, var glatt, var tryggt. 𝄇
Din blomning, sluten än i knopp, Skall mogna ur sitt tvång; 𝄆 Se, ur vår kärlek skall gå opp Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp. Och högre klinga skall en gång Vår fosterländska sång. 𝄇Oi maamme, Suomi, synnyinmaa, soi, sana kultainen! 𝄆 Ei laaksoa, ei kukkulaa, ei vettä rantaa rakkaampaa, kuin kotimaa tää pohjoinen, maa kallis isien! 𝄇
On maamme köyhä, siksi jää, jos kultaa kaivannet 𝄆 Sen vieras kyllä hylkäjää, mut meille kallein maa on tää, sen salot, saaret, manteret, ne meist on kultaiset. 𝄇
Ovatpa meille rakkahat koskemme kuohuineen, 𝄆 ikuisten honkain huminat, täht'yömme, kesät kirkkahat, kaikk'kuvineen ja lauluineen mi painui sydämeen. 𝄇
Täss auroin, miekoin, miettehin isämme sotivat, 𝄆 kun päivä piili pilvihin tai loisti onnen paistehin, täss Suomen kansan vaikeimmat he vaivat kokivat. 𝄇
Tään kansan taistelut ken voi ne kertoella, ken? 𝄆 Kun sota laaksoissamme soi, ja halla näläntuskan toi, ken mittasi sen hurmehen ja kärsimykset sen? 𝄇
Täss on sen veri virrannut hyväksi meidänkin, 𝄆 täss iloaan on nauttinut ja murheitansa huokaillut se kansa, jolle muinaisin kuormamme pantihin. 𝄇
Tääll' olo meill on verraton ja kaikki suotuisaa, 𝄆 vaikk onni mikä tulkohon, maa isänmaa se meillä on. Mi maailmass on armaampaa ja mikä kalliimpaa? 𝄇
Ja tässä, täss' on tämä maa, sen näkee silmämme. 𝄆 me kättä voimme ojentaa ja vettä rantaa osoittaa ja sanoa: kas tuoss' on se, maa armas isäimme. 𝄇
Jos loistoon meitä saatettais vaikk' kultapilvihin, 𝄆 mis itkien ei huoattais, vaan tärkein riemun sielu sais, ois tähän köyhään kotihin halumme kuitenkin. 𝄇
Totuuden, runon kotimaa maa tuhatjärvinen 𝄆 miss' elämämme suojan saa, sa muistojen, sa toivon maa, ain ollos, onnees tyytyen, vapaa ja iloinen. 𝄇
Sun kukoistukses kuorestaan kerrankin puhkeaa, 𝄆 viel lempemme saa nousemaan sun toivos, riemus loistossaan, ja kerran, laulus synnyinmaa korkeemman kaiun saa. 𝄇Our land, our land, our Fatherland! Ring out, dear word, oh sound! 𝄆 No rising hill, or mountain grand, No sloping dale, no northern strand, There is, more loved, to be found, Than this — our fathers' ground. 𝄇
Our land is poor, and so shall be To him who gold will crave. 𝄆 The strangers proudly pass, but we Shall ever love this land, we see, In moor, and fell, and isle and wave, A golden land, so brave. 𝄇
We love our rippling brooks, so bright, Our gushing streams, so strong, 𝄆 The whisper of dark woods, at night, Our starry skies, our summer light, All, all that we, in sight and song, Have felt and lived among. 𝄇
Here fought our fathers, without fear, With sword, and plough, and thought. 𝄆 And here, in clouded times, and clear, With fortune in their front or rear, Their Finnish hearts have beat, and wrought And borne what bear they ought. 𝄇
Who tells, of all the fights, the tale, In which this folk withstood, 𝄆 When war did rage from dale to dale, When frost set in, with hunger's wail? Who measured all their pouring blood, And all their patience good? 𝄇
And it was here their blood was shed, For us, here, on this shore; 𝄆 And it was here their joys were bred, Here, that their sighs were heaved and fled, That people's who our burdens bore Before us, long before. 𝄇
Here it is sweet and good, we wot, All, too, is giv'n us here; 𝄆 However fate may cast our lot, A land, a fatherland, we've got. Will there a thing on earth appear More worthy, to hold dear? 𝄇
And here's, and here's this fatherland, Here every eye it sees; 𝄆 And we can stretch a pointing hand, To show, with joy, its sea and strand, And say, "Behold this country, this, Our Fatherland it is." 𝄇
And if we once were made to rise To gold clouds, from below, 𝄆 And if we moved in starry skies, Where no one weeps, where no one sighs, To this poor lonely country, though, Our longing hearts would go. 𝄇
Oh land, the thousand lakes' own land, Of faith, and lay, and glee, 𝄆 Where life's main sea gave us a strand, Our fore-time's land, our future's land, Shy of thy poorness, never be, Be calm, be glad, be free! 𝄇
Thy blossom, hidden now from sight, Shall burst its bud ere long. 𝄆 Lo! from our love, shall rise aright, Thy sun, thy hope, thy joy, thy light, And higher, once, more full and strong, Shall ring Our Country's song. 𝄇
Izvori
Vanjske poveznice
History of the Finnish national anthem
Kategorija:Državni simboli Finske Kategorija:Državne himne