Ultima Underworld II: Labyrinth of Worlds är ett rollspel i förstapersonsperspektiv utvecklat av Looking Glass Technologies och utgivet av Origin Systems till MS-DOS i början av 1993. Spelet är en fristående uppföljare till Ultima Underworld: The Stygian Abyss och ett sidospår till den större Ultima-serien.

Spelaren tar åter rollen som Avataren, som tillsammans med flera återkommande rollfigurer från Ultima-serien blir instängd i Castle Britannia under en magisk kupol skapad av antagonisten Guardian. Genom en magisk ädelsten får Avataren möjlighet att resa till ett antal parallella världar och försöka bryta belägringen.

Ultima Underworld II utvecklades på nio månader med en förbättrad version av motorn från föregångaren, med utökad texturmappning, fler objekt och större vyfält. Spelet fick genomgående positiva recensioner och har i efterhand lyfts fram som ett viktigt steg i utvecklingen av förstapersonsrollspel och så kallade ”immersive sims”.

Spelupplägg Ultima Underworld II är ett realtidsbaserat rollspel i förstapersonsperspektiv där spelaren rör sig fritt i en 3D-miljö. Spelet använder en avancerad (för sin tid) skenbart tredimensionell motor som tillåter lutande golv, flera våningsplan och simulerad fysik, vilket ger grottor och byggnader en mer sammanhängande struktur än i de flesta samtida rollspel.

Spelaren skapar en avatar genom att välja klass, grundegenskaper och färdigheter. Systemet bygger på ett antal basvärden (till exempel styrka och intelligens) och ett mer detaljerat färdighetsnät där spelaren kan specialisera sig inom vapen, magi, hantverk eller sociala färdigheter. Erfarenhetspoäng erhålls genom uppdrag och strider och kan användas vid särskilda platser i spelet för att förbättra färdigheter snarare än för att öka en traditionell ”nivå”.

Spelet kombinerar strider, utforskning och pussellösning. Stridssystemet sker i realtid i samma vy som utforskningen: spelaren siktar manuellt med musen och kan välja olika typer av attacker genom hur länge attackknappen hålls inne. Magi baseras, liksom i det första Ultima Underworld, på runor som kan kombineras till olika trollformler; spelaren måste hitta, samla och experimentera med runor för att låsa upp nya besvärjelser.

En central mekanik är resorna mellan olika världar via en magisk svart ädelsten. Varje värld – till exempel en frusen fästning, en demonisk dimension eller en värld där Guardian redan har segrat – har sin egen visuella stil, musik, fiender och unika pussel. Lösningar i en värld kan påverka situationen i en annan, vilket kräver att spelaren för anteckningar och återkommer till tidigare områden.

Liksom i många Ultima-spel spelar dialog och moraliska val en viss roll. Spelaren kan diskutera med invånare i Castle Britannia och i de olika världarna, välja artiga eller hotfulla svar och utföra sidouppdrag som påverkar hur vissa figurer beter sig senare i spelet.

Handling Spelet inleds med att Avataren befinner sig i Castle Britannia tillsammans med Lord British och flera gamla följeslagare från Ultima-serien, där de firar ännu en seger över Guardian. Mitt under festligheterna sänks en magisk kupol av det mystiska materialet blackrock över slottet och dess omgivningar, vilket isolerar dem från resten av Britannia.

Avataren får i uppdrag att undersöka kupolens ursprung. I slottets källare upptäcks en svart ädelsten som visar sig vara länkad till en rad andra världar, alla på olika sätt påverkade av Guardian. Genom att resa till dessa världar – bland annat en belägrad dvärgfästning, en ruinstad på en frusen planet, en värld som redan fallit under Guardians styre och ett abstrakt ”Labyrinth of Worlds” i slutskedet – kan Avataren samla artefakter och kunskap som behövs för att bryta kupolen.

Under resans gång avslöjas att Guardian använder kupolen både för att isolera Britannias ledare och för att utvinna kraft från de olika världarna genom den magiska ädelstenen. Avataren möter både nya allierade och fiender, och återkommande figurer som Nystul, Dupre och Iolo spelar viktiga roller i försöken att förstå hotet. Spelaren måste slutligen konfrontera Guardians planer i själva Labyrinth of Worlds, stoppa flödet av kraft och förstöra ädelstenen för att befria Britannia.

Utveckling Bakgrund och design Redan efter framgången med Ultima Underworld: The Stygian Abyss började Looking Glass Technologies och Origin diskutera en uppföljare. Enligt regissören Doug Church ville teamet denna gång skapa ett mer storskaligt äventyr där Avataren inte bara utforskade en enda grotta utan reste mellan flera vitt skilda miljöer.

Spelvärlden utformades i nära samarbete med Origin Systems för att bättre knyta an till huvudserien, med fler rollfigurer från tidigare Ultima-spel och en handling som utspelas efter Ultima VII: The Black Gate och Ultima VII Part Two: Serpent Isle. Manusförfattaren Austin Grossman tog fram en sammanhängande bakgrund genom manual och ledtrådsbok, där de olika världarna beskrevs som delar av ett större kosmos kring Britannia.

Liksom föregångaren producerades spelet av Warren Spector, som fungerade som huvudsaklig kontaktperson mellan Looking Glass och utgivaren Origin. Doug Church har senare lyft fram Spectors återkommande samtal och besök som viktiga för att hålla projektet fokuserat, särskilt när tidsplanen blev pressad.

Produktion och teknik Ultima Underworld II utvecklades på cirka nio månader. Teamet utgick från motorn till det första Ultima Underworld men förbättrade den på flera punkter: vyfältet breddades, färgpaletten utökades, fler 3D-objekt och animerade sprites kunde visas samtidigt, och en ny algoritm för texturmappning implementerades för att nå den bildkvalitet man ursprungligen siktat på i föregångaren. Källkoden blev omkring 30 % större än i det första spelet, något Church har beskrivit som ett exempel på ”second project syndrome”.

Musiken komponerades av Dan Schmidt och den nyanställde Seamus Blackley, som enligt Schmidt tog fram större delen av musiken under en intensiv vecka. Kompositörerna försökte ge varje värld sitt eget tema samtidigt som variationer av huvudtemat gömdes i flera spår. Musiksystemet från det första Ultima Underworld återanvändes i stort sett oförändrat, men digitaliserade ljudeffekter ersatte tidigare syntetiserade ljud.

Spelet planerades först släppas till julen 1992, men omfattande felsökning gjorde att det istället lanserades i januari 1993. Enligt Church var testfasen mer tidskrävande än väntat på grund av många buggar och synpunkter från testare, och den försenade lanseringen innebar att spelet missade den viktiga julhandeln.

Mottagande Ultima Underworld II: Labyrinth of Worlds mottogs väl av kritiker vid lanseringen. Brittiska PC Review gav spelet 9 av 10 och beskrev det som ”enormt”, med beröm för atmosfär, variation och förbättrad grafik, även om skribenten ansåg att uppföljaren saknade det där lilla extra lyftet som gjorde originalet banbrytande. PC Format gav 93 % och framhöll spelvärldens frihet och detaljrikedom. PC Zone satte 94 av 100 och kallade spelet ”så nära virtuell verklighet som man kan komma på en vanlig PC”, med särskilt beröm för ljudmiljön och de stora nivåerna.

I Computer Gaming World lyfte Doug Sencat fram spelets handling, dialoger och 3D-värld som faktorer som skapade en stark närvarokänsla, men kritiserade samtidigt de inledningsvis svårbemästrade kontrollerna och den delvis linjära strukturen. Tidningen bedömde att spelet höll hög kvalitet men ibland kunde kännas mer frustrerande än underhållande på grund av sin längd och svårighetsgrad.

William Burrill i Toronto Star kallade spelet ”det bästa fantasyrollspelet i denna eller någon parallell värld”, och gav särskilt beröm åt automapkartan och den högre grafiska detaljnivån jämfört med föregångaren. Rollspelstidningen White Wolf betygsatte Ultima Underworld II till 5 av 5 och beskrev det som en ”sann spelupplevelse” som gav en annorlunda syn på fantasyrollspel i förstapersonsvy.

Sammanställda recensioner

Arv I en tillbakablick 2004 beskrev PC Gamer UK Ultima Underworld II som ”nytt och spännande på ett halvdussin områden samtidigt” och menade att få spel sedan dess lyckats kombinera lika många avancerade idéer i ett och samma rollspel. Spelet har vid flera tillfällen placerats på PC Gamers listor över de bästa datorspelen genom tiderna, bland annat på plats 5 år 1994, plats 18 år 1998, plats 54 år 2001, plats 39 år 2007 och plats 98 år 2011.

Enligt Paul Neurath sålde Ultima Underworld II och dess föregångare tillsammans omkring en halv miljon exemplar, något som bidrog till Looking Glass rykte som innovativ utvecklare. Den långa och stressiga testfasen ledde dock till utbrändhet i teamet, och studion beslöt att inte göra fler rena ”dungeonspel” utan istället föra designfilosofin vidare i andra miljöer. Detta arbete resulterade bland annat i System Shock, där flera idéer från Ultima Underworld II vidareutvecklades.

Looking Glass har senare uppgett att man vid flera tillfällen föreslog en tredje del i Ultima Underworld-serien för Origin, utan att få projektet godkänt. På 2000-talet pitchade Arkane Studios ett Ultima Underworld III till Electronic Arts; även detta avslogs och inspirerade istället till den andliga efterföljaren Arx Fatalis.

Både Ultima Underworld och Ultima Underworld II gavs 2011 ut digitalt via GOG.com, vilket gjorde spelen enklare att köra på moderna system. 2014 tillkännagav Paul Neurath och OtherSide Entertainment det andliga arvet Underworld Ascendant, som finansierades genom en lyckad Kickstarter-kampanj året därpå.

Referenser

Noter

Externa länkar Ultima Underworld II: Labyrinth of Worlds på The Codex of Ultima Wisdom (fan-wiki)

Kategori:Datorspel 1993 Kategori:MS-DOS-spel Kategori:Rollspel Kategori:Datorspel utvecklade i USA