Sjätte bergmästardömet var ett bergmästardöme som utgjordes av Värmland, Dalsland och Bohuslän och bildades 1656.
Historik Det sjätte bergmästardömet omfattade Värmland, Dalsland och Bohuslän. Före 1656 ingick även Nora bergslag och Lindes bergslag samt Närke och Västergötland. Dessa områden bröts ut detta år för att bilda ett eget bergmästardöme. Vid omorganisationen 1855 behölls Värmlands bergmästardöme, men fick namnet sjunde bergmästardistriktet. Distriktets omfattning förändrades genom att hela Älvsborgs län fördes dit. Den del av Västergötland som tillhörde Älvsborgs län hade tidigare hört till Nora och Lindes bergmästardöme.
Personal
Bergmästare Bergmästaren hade ett tjänsteboställe i Filipstad. Det bestod dels av kronojord som hade avsatts för ändamålet, tillsammans med ett särskilt så kallat skogsrep, dels av stadsfastigheter som tidigare hade köpts in av bruksägare och bergslag. Dessa fastigheter hade senare donerats som boställsjord och upplåtits till bergmästaren med nyttjanderätt.
Mellan 1657 och 1664 omnämns, förutom bergmästaren, även en inspektör över bergverken. Tjänsten innehades av Anders Lennartsson Svenske, som hade en årlig lön på 200 daler.
1637–1656: Sten Andersson 1656–1671: Erik Johansson 1671–1678: Anders Kentzel 1678–1683: Jonas Schnack 1685–1691: Johan Ceder 1691–1694: Henrik Scheffer 1694–1695: Sven Fagg 1695–1714: Johan Kiällman 1714–1718: Gustaf Norn 1719–1721: Per Barck 1721–1744: Natanael Ekman 1744–1764: Anders Stockenström den äldre 1764–1785: Carl Leijel 1785–1814: Gustaf Aron Lindbom 1815–1834: Christian Niklas Arfwidsson 1835–1863: Frans Adolf von Schéele
Geschvorner Vid 1747 års riksdag beslutades att en geschvornerstjänst skulle inrättas för Dalsland. Beslutet fastställdes genom ett kungligt brev den 23 december 1747. Genom ett kungligt brev den 4 augusti 1752 utvidgades tjänsteinnehavarens distrikt till att även omfatta Värmland. Vid omorganisationen den 6 oktober 1854 ändrades tjänstens titel till extra gruvingenjör i sjunde distriktet. Detta berördes även i ett kungligt brev den 9 november samma år.
1748–1766: Henrik Danielsson Ekvall 1766–1781: Jakob Vilhelm Dalman 1781–1798: Olof Nauclér den yngre 1798–1821: Gustaf Nauclér 1821–1835: Frans Adolf von Schéele 1835–1836: Anders Gustaf Berndes 1836–1852: Erik Bergman 1852–1854: Anders Johan Carl Bratt 1855–1859: Anton Sjögren
Bergsfiskaler Vid riksdagen 1751–1752 inrättades på försök en bergsfiskalstjänst inom distriktet. Beslutet fattades genom ett kungligt brev den 26 maj 1752 och bekräftades vid följande riksdag. Bekräftelsen framgår av riksens ständers skrivelse den 25 maj 1756 och ett kungligt brev den 1 juni samma år. Tjänsten drogs in 1762 genom ett kungligt brev den 14 september. Instruktionen för bergsfiskalen utarbetades av riksens ständer, vilket framgår av deras skrivelse den 21 oktober 1756. Instruktionen utfärdades därefter av Kungl. Maj den 12 januari 1757.
1752–1755: Carl Ryting 1756–1760: Magnus Bjuggren 1760–1762: Johan Näsman
Bergsfogdar Bergsfogden i Värmland ansvarade ensam för hela distriktet och var stationerad i Filipstad. Den del av Karlskoga bergslag som tillhörde distriktet betjänades dock av bergsfogden i Lekebergslagen.
1637–1651: Joen Persson 1651–1663: Christoffer Gabrielsson 1663–1669: Anders Nilsson Malm 1669–1675: Elias Larsson Lindroth 1675–1689: Elias Hult 1689–1695: Anders Sahlin 1695–1696: Bengt Carlsson Forsman 1696–1697: Georg Camitz 1697–1717: Olof Nordenfeldt 1718–1721: Magnus Kathern 1721–1731: Erik Levin 1731–1765: Erik Fahlbeck 1765–1779: Sven Gumaelius 1779–1786: Anders Fahlbeck 1786–1789: Johan Erik Knidstedt 1790–1798: Sven Ekvall 1799–1813: Lars Johan Arenander 1813–1854: Christian Anders Sundin
Konstmästare Konstmästaren vid Hällefors tjänstgjorde även vid de värmländska gruvfälten så länge denna befattning fanns kvar. När tjänsten drogs in 1747 inrättades efter några år en särskild konstmästartjänst vid Persbergs och Nordmarks gruvor. Detta skedde med stöd av ett kungligt brev den 12 januari 1757. Genom statskommissionens beslut den 23 april 1757 anslogs lön till konstmästaren på extra ordinarie stat. År 1778 fördes tjänsten över till ordinarie stat. Genom ett kungligt brev den 14 oktober 1853 beslutades att tjänsten skulle dras in vid utgången av 1854.
1757–1780: Johan Frantsson 1780–1805: Per Piscator 1805–1821: Bengt Bransell 1822–1844: Erik Sandberg 1844–1849: Olof Olsson 1849–1854: Emil Ståhl
Referenser Noter
Kategori:Bergmästardömen