Veta kyrkogård är en kyrkogård vid Veta kyrka i Veta socken, Mjölby kommun. Kyrkogården ligger i ett öppet odlingslandskap på Östgötaslättens södra del. Den har en rektangulär planform i öst–västlig riktning och består av sex kvarter. Kyrkan ligger nära den norra muren, medan en minneslund och ett gravkapell finns söder om den egentliga kyrkogården.
På kyrkogården finns kistgravplatser, askgravplatser och en minneslund.
Historia Kyrkogården har vuxit fram kring Veta kyrka sedan medeltiden. Kyrkan uppfördes troligen under 1100-talet eller början av 1200-talet. Koret utvidgades under 1300-talet och sakristian tillkom under 1400-talet. Under 1600- och 1700-talen byggdes de södra och norra korsarmarna. Kartor från slutet av 1600-talet antyder att kyrkogården redan då hade ungefär samma utbredning som under senare tid. På en karta från 1843 ligger kyrkan, liksom i dag, tätt intill den norra muren. Vid den västra ingången fanns sannolikt en stiglucka och på kyrkogården stod en klockstapel. Klockstapeln uppfördes 1728 och ersatte en äldre stapel. I slutet av 1700-talet byggdes en kyrkoport av Gabriel Wennerstedt. Ytterligare två kyrkoportar revs 1888 och ersattes med järngrindar. Samma år lades den västra kyrkogårdsmuren om och de norra och södra murarna flyttades något utåt. Kyrkogården utvidgades åt öster omkring sekelskiftet 1900. Den nya delen dikades 1905 och nya murar uppfördes längs norra, östra och södra sidan. Murarbetet utfördes av Johan Modigh från Rimforsa. Gravkapellet invigdes 1939. Det bekostades med medel ur Anders Anderssons kyrkobyggnadsfond från 1838 och ritades av Norrköpings stadsarkitekt Kurt von Schmalensee.
Omgivning
Kyrkan och kyrkogården ligger omkring två kilometer norr om den gamla landsvägen mellan Linköping och Mjölby. En lång björkallé leder fram till kyrkomiljön från väster. Intill allén ligger Veta skola, uppförd 1908, samt församlingshemmet, som ursprungligen byggdes som sockenstuga omkring 1830. Öster och söder om kyrkogården finns åkermark. Sydväst om kyrkogården står en äldre rödfärgad ekonomibyggnad med timrad stomme och tegeltak. Där finns även en jordkällare och en asfalterad cykelväg mot Mantorp.
Murar och ingångar Kyrkogården omges av en kallmurad halvmur av huggen gråsten. Muren är omkring 0,7–1 meter hög och består huvudsakligen av två eller tre skift. I den västra muren finns årtalet 1888 inhugget. Den västra ingången utgörs av en stiglucka med spritputsade fält och slätputsade omfattningar. Taket är täckt med koppar och kröns av ett strålkors. Trägrindarna har spjälor och kröns av en solformad dekoration. I norr finns en grindöppning utan bevarad grind. I nordöst finns en dubbel smidesgrind med rundlar och ovaler, medan den östra ingången har en enklare trådgrind med järnkors. I söder finns öppningar till minneslunden och ekonomibyggnaden.
Vegetation och gångsystem
Trädkransen består av flera olika trädslag. I väster dominerar stora askar, medan den östra sidan främst präglas av grova björkar. På kyrkogårdens östra del står även fyra höga lindar, som fungerar som hörnmarkeringar. På kyrkogården finns häckar och buskar av bland annat idegran, oxbär, måbär, tuja, berberis och spirea. Höga formklippta tujor kantar gången till gravkapellet och bidrar till byggnadens monumentala inramning. En grusgång löper runt större delen av kyrkogården och lämnar en gravrad närmast muren. Från den västra grinden leder en gång av röd cementsten till kyrkans södra vapenhus. Där finns även grusgångar till västportalen, gravkapellet och de olika kvarteren.
Gravvårdar och gravtradition På kyrkogården finns flera äldre gravvårdar av kalksten och gjutjärn. Söder om kyrkan ligger gravhällar från 1600-talet och där står även en kalkstensvård daterad 1608. Väster om kyrkan finns två gjutjärnskors och gravvårdar av marmor eller kalksten från 1860- och 1870-talen. Öster om sakristian står en gravvård över kyrkoherden Samuel Wigius. Den restes av hans söner under 1790-talet. Söder om kyrkan finns ett kalkstenskors från 1839 och i kyrkogårdens sydöstra del en kalkstensvård från 1858. Längs kyrkogårdsmuren finns flera större familjegravar. Placeringen visar den äldre indelningen där påkostade köpegravar ofta förlades till kyrkogårdens ytterkanter. I den nordöstra delen finns även en rad barngravar. Endast en grusgrav med stenram fanns kvar vid inventeringen. Äldre fotografier visar att grusgravar med häckar tidigare varit vanliga på stora delar av kyrkogården.
Runstenen Väster om kyrkans norra korsarm står en runsten som tidigare varit inmurad i kyrkans eller kyrkogårdens murverk. Stenen är fyrsidig och har inskrift på två sidor. Den togs ur kyrkogårdsmuren 1894 och flyttades senare till sin nuvarande plats.
Klockstapeln
Klockstapeln står söder om kyrkan och uppfördes 1728. Den är klädd med tjärade träspån och har en svängd huv med kopparklätt kors och kula. Även luckorna till klocköppningarna är tjärade. Klockstapeln är en viktig del av kyrkomiljön och påminner om att kyrkan saknar torn. Den har ett mycket högt kulturhistoriskt värde både som byggnad och som del av den samlade anläggningen.
Gravkapellet Gravkapellet ligger huvudsakligen söder om kyrkogården. Det har fasader klädda med tjärade träspån och ett högt, spetsigt tak täckt med kopparplåt. Taket kröns av ett förgyllt kors. Portarna är kopparklädda och ovanför ingången finns en ängel som håller ett kors. Till porten leder en trappa av kalksten. Byggnaden har blyinfattade fönster och en nedgång till källarplanet på baksidan.
Kvarter Kvarter A Kvarter A ligger väster, söder och öster om kyrkan. Det har en tät och delvis splittrad karaktär eftersom gravarna är ordnade runt kyrkobyggnaden. Här finns flera av kyrkogårdens äldsta gravvårdar, bland annat gjutjärnskors, marmorkors, kalkstensvårdar och gravhällar. Gravläggningarna sträcker sig från mitten av 1800-talet till slutet av 1900-talet.
Kvarter B Kvarter B löper längs kyrkogårdsmuren och omger de inre kvarteren. Det präglas av öppna gräsytor och ett antal stora familjegravar med höga gravvårdar. I söder finns två större familjegravar med en central huvudvård och mindre namnstenar. De har ett högt kulturhistoriskt värde eftersom de visar den äldre traditionen att placera påkostade familjegravar längs kyrkogårdsmuren.
Kvarteren C–F Kvarter C ligger söder om kyrkan och har en enhetlig struktur med nord–sydliga gravrader och rygghäckar. Där finns kalkstenskorset från 1839, medan övriga gravvårdar huvudsakligen är låga och breda. Kvarter D ligger sydöst om kyrkan och har en strikt karaktär. En grusgång kantad av höga formklippta tujor leder mot gravkapellet. Gravvårdarna är främst från 1900-talet. Kvarter E ligger i det sydöstra hörnet och präglas av låga gravvårdar, rygghäckar och höga lindar. Även här bidrar tujorna längs gången till gravkapellets monumentala inramning. Kvarter F ligger öster om kyrkan och är kyrkogårdens största kvarter. Det har en öppen men regelbunden karaktär med nord–sydliga gravrader och rygghäckar. Där finns ett ringkors och kyrkogårdens enda bevarade grusgrav med stenram.
Minneslund Minneslunden ligger söder om kyrkogården och väster om gravkapellet. Den består av en stor klippt gräsyta med en särskild gravsättningsplats. En gång av röd cementsten löper längs muren och runt en springbrunn. I den norra delen finns en minnessten med plantering samt ett tåreträd. Där finns också rosor, barrväxter, hängbjörk och gröna träsoffor. Minneslunden avgränsas delvis av en idegranshäck.
Kulturhistoriska värden Veta kyrkogård har ett högt kulturhistoriskt värde genom sitt samband med den medeltida kyrkan och sin välbevarade struktur med murar, trädkrans, gångar och rygghäckar. Den västra stigluckan har ett särskilt stort värde. Detta förstärks av att dess tillkomst och donator är kända. Även klockstapeln från 1728 och gravkapellet från 1939 är viktiga delar av kyrkomiljön. De äldre gravhällarna och kalkstensvårdarna från 1600- och 1800-talen visar kyrkogårdens långa kontinuitet. De större familjegravarna längs muren illustrerar den sociala indelning som tidigare var vanlig på svenska kyrkogårdar. Trädkransen, de stora askarna, de fyra lindarna och de höga tujorna visar olika skeden i kyrkogårdens gestaltning. Rygghäckarna och de regelbundna gångarna är viktiga för den sammanhållna och strikta karaktären.
Se även Veta kyrka
Referenser
Kategori:Begravningsplatser i Mjölby kommun