Rejmyre gamla kyrkogård är en äldre begravningsplats i Rejmyre, Finspångs kommun. Kyrkogården ligger i samhällets nordvästra del, nära vägen mellan Rejmyre och Hävla, och anlades 1878. Den saknar egen kyrkobyggnad och hör historiskt samman med Rejmyre brukskyrka och det närbelägna Reijmyre glasbruk.
Kyrkogården anlades på en tidigare park- och dansplats och har fortfarande en tydlig parkliknande karaktär. Den består av två rundade höjder med en sänka i mitten. Gravarnas placering och titlar speglar brukssamhällets sociala struktur under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Historia Rejmyre brukskyrka Sedan glasbruket hade etablerats i Rejmyre hölls gudstjänster till en början i brukets lokaler. Avståndet till Skedevi kyrka var långt, och brukets ägare Gustaf Erik von Post lät därför uppföra ett kapell i samhället. Brukskyrkan stod färdig 1837 eller 1838 och var ursprungligen en enkel timrad och rödfärgad byggnad. Den försågs med korsarmar 1841 och med en lanternin 1843. Under slutet av 1800-talet reveterades kyrkan och fick i huvudsak sitt nuvarande utseende. Någon kyrka eller något begravningskapell uppfördes inte på själva kyrkogården. Rejmyre brukskyrka ligger i stället vid bruksgatan, sydost om begravningsplatsen.
Anläggandet 1878 Rejmyre gamla kyrkogård invigdes annandag pingst 1878. Platsen hade tidigare använts som park och dansplats. Dansen hölls på den plana ytan i mitten, medan åskådare kunde sitta på de omgivande kullarna. Kyrkogården placerades enligt tidens ideal utanför den tätare bebyggelsen. Bakom placeringen låg föreställningen att luft och ångor från begravningsplatser inte borde nå samhällets bostäder. Vid anläggandet låg kyrkogården nordväst om glasbrukets huvudbyggnader och nära torpet Mossen. Området omgavs då av ett betydligt öppnare landskap än i dag.
De äldsta gravvårdarna Den äldsta dödsuppgiften på kyrkogården är från 1871, sju år före kyrkogårdens invigning. Den förekommer på familjen Kjellgrens gravmonument och gäller Alice Kjellgren, som avled två år gammal. Det är inte klarlagt om hon gravsattes på platsen redan 1871 eller om hennes namn senare fördes in på familjens gravmonument. På den nordvästra kullen finns en liggande kalkstensvård över Henning Lindblom. Dödsåret har tolkats som 1861, men inskriften är svårläst. Inventeringen bedömer att året sannolikt är 1881, eftersom kyrkogården ännu inte hade anlagts 1861 och närliggande gravvårdar är från 1880-talet. Bland övriga tidiga gravvårdar finns en vård över glasfabrikanten J. W. Heinze från 1884, en gravvård över Hanna Pettersson från 1886 och en sköldformad gravvård från 1894.
Kyrkogården under 1900-talet De bevarade gravvårdarna är huvudsakligen från 1900-talets mitt. Gravvårdar från 1940- och 1950-talen dominerar, och under denna period anlades ett stort antal gravplatser med stenramar. I kyrkogårdens nordöstra hörn uppfördes två mindre redskapsbodar 1937. För arbetet och vissa andra mindre reparationer anslogs 150 kronor. Med tiden minskade användningen av den gamla kyrkogården. När Rejmyre nya kyrkogård hade anlagts 1926 kom den äldre begravningsplatsen att användas i mindre omfattning. Den tidigare dansplatsen i kyrkogårdens mitt omvandlades senare till minneslund. Där placerades en blomsterplantering och ett glaskonstverk, vilket anknyter till Rejmyres tradition som glasbruksort.
Läge och omgivning Kyrkogården ligger i Rejmyres nordvästra utkant, nordost om vägen mot Hävla och Skedevi. Glasbrukets huvudbyggnader och bruksgatan ligger några hundra meter sydost om kyrkogården. Väster och norr om begravningsplatsen finns ett villaområde som växte fram efter kyrkogårdens anläggande. Där låg tidigare gården Mossen. Öster om kyrkogården finns ett sankmarksområde som tidigare ingick i Lillsjöns vattenområde. Söder om kyrkogården finns en mindre öppen yta och modernare bebyggelse. Samhällets expansion har inneburit att kyrkogården inte längre ligger lika avskilt som när den anlades.
Utformning Kyrkogården är liten och består av två rundade kullar med en rund sänka mellan dem. Den har till stor del behållit karaktären av den park- och dansplats som fanns där före 1878. Den sydöstra kullen domineras av gravmonumenten över glasbrukets ägarfamiljer. På den nordvästra kullen finns betydligt färre gravvårdar och där framträder parkkaraktären tydligare. Den plana ytan i mitten, som tidigare användes som dansplats, har omvandlats till minneslund. De två kullarna och den centrala sänkan ger kyrkogården en särpräglad landskapsform.
Omgärdning och ingångar Kyrkogården omges av ett grönt nätstängsel. I söder finns en enkel grind av standardmodell. En liknande ingång finns i det nordöstra hörnet i anslutning till redskapsbodarna. Någon mur eller mer monumental grindanläggning finns inte. Omgärdningen är underordnad vegetationen och kyrkogårdens parkkaraktär.
Vegetation Kyrkogården präglas av en relativt gles lövträdsvegetation. Trädkransen består huvudsakligen av ekar, rönnar, lönnar och björkar. I väster finns fyra ekar och tre yngre rönnar. I öster står sju lönnar, medan den södra sidan har fem björkar och fyra lönnar. I norr övergår trädkransen mer oregelbundet i den angränsande skogen. Runt minneslunden står nio äldre lindar. Ytterligare tre yngre lindar har planterats som ersättning för borttagna träd. På båda sidor om den södra ingången står höga och smala tujor. Den nordvästra delen är öppnare och delvis mindre intensivt skött. Där fanns vid inventeringen en rik ängsflora.
Gångsystem En grusgång löper längs kyrkogårdens södra och östra delar. Gången följer utkanten men lämnar en rad gravar utanför sig. I kyrkogårdens mitt finns en oval grusplan kring minneslunden. I övrigt är gångsystemet begränsat och kyrkogårdens karaktär bestäms i hög grad av terrängen och gräsytorna.
Gravområden Den sydöstra kullen Den sydöstra kullen är kyrkogårdens mest monumentala del. På kullens högsta punkt ligger familjen Kjellgrens gravområde med bruksägaren Josua Kjellgrens höga svarta gravvård från 1901 som centralpunkt. Framför den höga gravvården finns en sarkofag med flera namn ur familjen Kjellgren. Bland dessa finns Alice Kjellgren, som avled 1871. Kring familjen Kjellgrens gravar ligger monument över andra personer ur brukets ägarkrets och högre samhällsskikt. Bland gravvårdarna finns sarkofager, höga vårdar av svart sten, kalkstenskors, liggande hällar och en avbruten kolonn. På kullen finns också gravar över medlemmar av familjerna Wrangel och Gestrin. En särskild gravvårdstyp utgörs av en pelare krönt av en bronsurna. Längre ned på sluttningen ligger gravar över glasbrukets tjänstemän och arbetare. Gravarnas placering avspeglar därmed brukssamhällets sociala hierarki.
Den nordvästra kullen Den nordvästra kullen är betydligt glesare belagd med gravvårdar. Endast en mindre del av det äldre gravbeståndet finns kvar. Nära den centrala sänkan finns några äldre liggande gravvårdar. De kan vara rester av ett tidigare linjegravssystem som senare till stor del har tagits bort. Eftersom gravvårdarna är få och träden och gräsytorna dominerar har den nordvästra kullen en tydligare parkkaraktär än den sydöstra delen.
Gravvårdar och gravtradition De bevarade gravvårdarna är från perioden 1871–2000. Gravvårdar från 1940- och 1950-talen är vanligast. På framför allt den sydöstra kullen finns ett stort antal gravplatser med stenram. De flesta anlades under mitten av 1900-talet. En del har kvar sin grusbädd, medan andra har lagts igen med gräs. Bland gravvårdstyperna finns höga och smala granitvårdar, liggande gravhällar, kalkstenskors, en sarkofag, en avbruten kolonn, en sköldformad gravvård och en pelare med urna. Gravvårdarnas variation speglar både den äldre brukselitens mer monumentala gravskick och arbetarbefolkningens enklare vårdar.
Titlar och social struktur Titlarna på gravvårdarna har en stark anknytning till Rejmyre glasbruk. Bland personer ur brukets ledning förekommer titlarna brukspatron, bruksägare, disponent och glasfabrikant. Bland brukets tjänstemän och arbetare finns titlar som brukstjänsteman, glasblåsare, värmare, glasetsare och glasslipare. Titeln glasblåsare förekommer på flera gravvårdar. Andra titlar är trädgårdsmästare, maskinist, vaktmästare, fjärdingsman, smidesmästare, jägare, komminister, kantor och grosshandlare. Gravarnas placering visar en tydlig social skiktning. Bruksägarfamiljen ligger högst upp på den sydöstra kullen. Närmast dem finns släktingar och högre tjänstemän. Längre ned ligger brukets arbetare, däribland glasblåsare, och utanför dessa gravar över personer utan direkt anknytning till brukets ledning. Denna ordning speglar brukssamhällets sociala struktur under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Minneslund Minneslunden är anlagd på den tidigare dansplatsen i kyrkogårdens mitt. Den består av en oval grusplan som avgränsas av en gles rad gatstenar. I mitten finns en blomsterplantering och en större sten försedd med glasinstallationer. På en glasskiva återges ett citat ur Predikarboken om stoftets återgång till jorden och andens återgång till Gud. Runt mittarrangemanget finns enkla ställ för blommor. I utkanten av minneslunden står parkbänkar. Glaskonsten knyter minneslunden till Rejmyres historia som glasbruksort.
Byggnader I kyrkogårdens nordöstra hörn finns två mindre redskapsbodar från 1937. De är uppförda i trä, målade i gröna och gula nyanser och har svart plåttak. Någon kyrkobyggnad eller något begravningskapell finns inte på kyrkogården.
Kulturhistoriska värden Rejmyre gamla kyrkogårds främsta kulturhistoriska värde ligger i dess parkliknande utformning och dess nära samband med glasbrukets historia. De två kullarna, den centrala sänkan, lövträden och det begränsade gångsystemet visar att området tidigare användes som park- och dansplats. Den äldre strukturen är fortfarande tydligt avläsbar. Gravarnas placering och titlar ger en ovanligt tydlig bild av den sociala hierarkin i ett brukssamhälle. Ägarfamiljernas monument ligger högst på den sydöstra kullen, medan tjänstemän och arbetare gravsatts längre ned. De många gravvårdarna med anknytning till glastillverkningen har ett särskilt lokalhistoriskt värde. Titlar som glasfabrikant, glasblåsare, glasetsare och glasslipare dokumenterar yrken och funktioner inom glasbruket. Kyrkogården utgör därför ett betydelsefullt komplement till den bevarade kulturmiljön kring Reijmyre glasbruk och Rejmyre brukskyrka.
Se även Rejmyre kyrka
Referenser
Kategori:Byggnader och anläggningar i Finspångs kommun Kategori:Begravningsplatser i Finspångs kommun