Hällestads kyrkogård är en kyrkogård vid Hällestads kyrka i Hällestads socken, Finspångs kommun. Kyrkogården ligger centralt på Hällestadsslätten, omkring en mil väster om Finspång, och består av tre delar som har tillkommit under olika perioder.

Den äldsta delen omger kyrkan och innehåller bland annat ett större område med bevarade grusgravar. Söder om denna ligger en utvidgning från 1940-talet, medan den yngsta delen från 1972 ligger öster om de båda äldre områdena.

Historia Den medeltida kyrkplatsen Hällestad är en medeltida socken och omnämns 1316 som Herlastadh. Området hör till den norra skogsbygden och Östergötlands bergslag. Socknen har präglats av skogsbruk, gruvdrift och järnhantering, men omkring kyrkan finns en öppen och bördig slättbygd. En stenkyrka uppfördes troligen under slutet av 1200-talet. Kyrkogården kan antas ha vuxit fram omkring denna, men dess äldsta utformning och omfattning är inte känd. Till kyrkomiljön hörde en klockstapel som uppfördes 1732–1733 av byggmästaren Nils Uhrberg. Den ersatte en äldre klockstapel som hade skadats vid en brand 1726. Stapeln var klädd med tjärade och rödfärgade ekspån och hade en utformning med både medeltida och barocka drag.

Kyrkbranden 1893 Den medeltida kyrkan förstördes i en brand den 23 januari 1893. Branden spred sig snabbt och släckningsarbetet försvårades av omkring 25 graders kyla. Vissa inventarier kunde räddas, däribland en dopfunt av mässing. Klockstapeln stod endast några meter från kyrkan och fattade eld vid flera tillfällen, men kunde räddas genom sockenbornas insatser. När en ny kyrka skulle uppföras ansågs stapeln stå i vägen och dessutom vara kostsam att underhålla. Eftersom den nya kyrkan skulle få ett torn hade den inte heller längre någon funktion på platsen. Efter kontakter med Arthur Hazelius flyttades klockstapeln till Skansen. Den användes för sista gången i Hällestad den 15 april 1894 och monterades ned under sommaren samma år. Klockorna stannade kvar i Hällestad, medan nya klockor tillverkades för stapeln på Skansen 1899. Stapeln är känd som Hällestadsstapeln. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1893–1895 efter ritningar av arkitekten Gustaf Petterson. Den placerades på den tidigare klockstapelns plats, något söder om den medeltida kyrkans läge. Kyrkan byggdes av rött maskinslaget tegel i nygotisk stil. Den har latinsk korsplan, torn i väster och ett polygonalt korparti i öster. Gravkapellet norr om kyrkan uppfördes i samma medeltidsromantiska stil och med liknande material.

Utvidgningen på 1940-talet Under början av 1940-talet bedömdes den äldre kyrkogården vara för liten. År 1941 föreslogs att en kommitté skulle utreda en utvidgning. Länsarkitektkontoret fick i uppdrag att utforma ett nytt område söder om den gamla kyrkogården. Det nya området omfattade omkring 5 180 kvadratmeter. Marken undersöktes med borrprover och köptes för 2 590 kronor. Ritningarna fastställdes 1943, varefter området dränerades och besåddes med gräs. År 1944 uppfördes en stenmur runt området. Den nya delen, som stod färdig under mitten av 1940-talet, kostade sammanlagt omkring 35 000 kronor att anlägga. Den äldre och den nya delen förbands med en bred trappa av röd granit mitt för kyrkans södra ingång. Två vattenbrunnar anlades och ett regnskydd med valmat tak och stenlagt golv uppfördes för kyrkogårdens besökare. Den nya delen gavs en strikt och tidstypisk plan med rätvinkliga grusgångar, rygghäckar och regelbundet placerade gravrader. En sammanhängande trädkrans av lind planterades innanför muren.

Omläggningen 1962 År 1962 beslutades att delar av den äldre kyrkogården och den södra utvidgningen skulle läggas om. Syftet var att förenkla skötseln och skapa fler gravplatser. Omläggningen omfattade bland annat områden i kyrkogårdens nordvästra och sydvästra delar. Flera äldre strukturer förändrades, och delar av de tidigare linjegravsområdena ersattes efter hand av moderna familjegravar.

Utvidgningen 1972

En andra större utvidgning färdigställdes 1972. Det nya området omfattade omkring 12 000 kvadratmeter, vilket innebar att hela kyrkogården kom att omfatta omkring 25 000 kvadratmeter. Trädgårdsarkitekten Harry Jemander i Linköping ansvarade för utformningen. Till skillnad från 1940-talets strikta plan gavs denna del en friare karaktär med rumsbildande häckar, varierande träd och buskar samt större gräsytor. Området anlades på tidigare åkermark öster om de äldre kyrkogårdsdelarna. Det sluttar svagt ned mot Hällestadsån och är öppet mot ån och jordbrukslandskapet i norr. Planen omfattade sittplatser, olika arter av träd och buskar samt delvis ängsliknande gräsytor. Vid inventeringen hade mer än hälften av området ännu inte tagits i anspråk för gravar.

Murarbeten under 2000-talet Under början av 2000-talet uppmärksammades omfattande skador på kyrkogårdsmurarna. Rötterna från träden i trädkransen hade pressat murarna inåt och orsakat ras i gravmarken. Några gravvårdar hade också påverkats. Arbeten med att reparera murarna genomfördes i flera etapper. En första del slutbesiktigades 2005, varefter ytterligare arbeten planerades för murarna omkring den äldre kyrkogården och den östra delen av 1940-talets utvidgning. Flera träd i den äldre trädkransen behövde tas bort för att minska skadorna på murarna.

Läge och omgivning Kyrkogården ligger på Hällestadsslätten, öster om den äldre landsvägen mellan Norrköping och Örebro. Området omkring kyrkan består av uppodlad lerslätt. Norr om kyrkogården, på andra sidan Hällestadsån, ligger prästgården. Den äldsta delen av byggnaden uppfördes på 1730-talet och byggdes på med ytterligare en våning under början av 1800-talet. Väster om kyrkan ligger det så kallade marknadstorget. Där uppfördes en kyrkskola och en lärarbostad 1926. Byggnaderna har faluröda fasader och brutna tak. Nordväst om kyrkan ligger Hällestads hembygdsgård.

Kyrkogårdens delar Kyrkogården består av tre tydligt åtskilda delar: den gamla kyrkogården omkring kyrkan, utvidgningen från 1940-talet i söder och utvidgningen från 1972 i öster. De tre delarna skiljer sig åt i fråga om nivå, plan, vegetation och gravvårdstyper. De visar tillsammans hur kyrkogårdsidealen förändrades från 1800-talet till efterkrigstiden och 1970-talet.

Den gamla kyrkogården

Den gamla kyrkogården ligger högre än de båda utvidgningarna. Den har en rektangulär plan med ett avfasat hörn i nordöst och är större söder om kyrkan än norr om den. Den norra delen präglas av grusade gravkvarter och mer påkostade gravanläggningar. Söder om kyrkan finns en blandning av grusgravar, gräsytor, rygghäckar och äldre högresta gravvårdar.

Mur och omgärdning Den gamla kyrkogården omges av stödmurar med varierande utformning. I väster består muren av både huggen och sprängd sten. Murens utseende varierar eftersom den har reparerats och lagts om vid flera tillfällen. Den norra muren är uppförd av flera skift huggen sten och följer markens nivåskillnader. Det nordöstra hörnet är avfasat. Den östra muren har en liknande utformning. Trädkransen bestod tidigare av ett större antal lindar. Efter problemen med rotskador återstod vid inventeringen endast ett mindre antal äldre träd. Två hängbjörkar flankerar huvudingången i väster.

Huvudingången Kyrkogårdens huvudingång ligger i väster. Där gör muren en bågformad utvidgning med ett svartmålat smidesstaket. Staketets spjälor är delvis vridna och kröns av silverfärgade liljeformade ornament. Ingången består av två mindre enkelgrindar och en större pargrind mellan fyra smala stolpar. Pargrinden har en dekorativ bård med blomornament. Grindarrangemanget, muren och gravkapellet har en utformning som ansluter till den nygotiska kyrkobyggnaden.

Gångsystem Huvudgången från den västra ingången till kyrkan är asfalterad, men flankeras av grusgångar. Den norra delen av kyrkogården är till stor del grusad. En grusgång löper runt kyrkan och längs kyrkogårdens ytterkanter. Öster om koret finns en kvadratisk gräsyta som omges av en grusgång. Från kyrkans södra ingång leder en gång fram till trappan ned till 1940-talets kyrkogårdsdel. I öster leder en trappa och en ramp ned till området från 1972.

Kvarter A

Kvarter A omfattar större delen av området norr om kyrkan och består huvudsakligen av grusgravar. Det är ett område med mer påkostade gravanläggningar och äldre familjegravar. Gravarna på den centrala delen är regelbundet ordnade och härrör till stor del från 1950-talet och senare. Mot den västra och östra muren finns äldre och mer högresta gravvårdar. På två mindre gräsytor på ömse sidor om gravkapellet finns enklare gravvårdar. Flera av grusgravarna omges av stenramar, låga häckar, järnstaket eller kättingar. I kvarteret finns gravar över brukspatroner, adliga släkter och personer med framträdande ställning i bygden. Bland dessa finns släkterna Mörner af Morlanda och Burén. Den Burénska släktgraven innehåller en hög bautasten. På stenen finns årtalet 1757, men själva vården bedöms vara betydligt yngre. Den äldsta säkra gravvården i gravgruppen är från 1846. Bland de äldre gravvårdarna finns en röd kalkstensvård över kontraktsprosten Per Kernell från 1807 och en gravvård över riksdagsmannen Anders Andersson i Brogetorp från 1857. Titlar som förekommer i kvarteret är bland annat hemmansägare, nämndeman, kontraktsprost, häradsdomare, bruksförvaltare, riksdagsman, organist, disponent, bryggare, sadelmakare och brukspatronska.

Kvarter B Kvarter B ligger i sluttningen norr och nordöst om kyrkan. Området är delvis terrasserat för att ta upp nivåskillnaden. Kvarteret användes tidigare som linjegravsområde. De flesta äldre linjegravvårdarna har tagits bort eller ersatts, men längst ned mot muren finns en delvis bevarad linje från 1940-talet. Bland de bevarade vårdarna finns små gravstenar, träkors och järnkors. Det finns även mer påkostade gravanläggningar, däribland disponenten Johan Elions grusgrav som omges av kättingar och pollare av järn. I kvarteret finns även gravvårdar i form av obelisker och kalkstensvårdar. Titlarna omfattar bland annat valsare, kronolänsman, murare, smed, hemmansägare, stationsinspektor, stationsmästare och tågmästare.

Kvarter C och D Kvarteren C och D ligger söder om kyrkan. De är uppbyggda som spegelvända områden med raka gravrader, grusgångar och delvis bevarade rygghäckar. Längs murarna finns rader med äldre och högresta gravvårdar, huvudsakligen från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I kvarterens inre delar finns yngre gravvårdar och rester av tidigare linjegravsområden. I kvarter C finns flera gravar med anknytning till familjen Trädgårdh, som ägde Borggårds bruk. Till gravgruppen hör även en sarkofag. Ett järnkors är rest över Karl Erik Bergsten, professor i geologi i Lund och författare till ett arbete om Östergötlands bergslager. Titlar i kvarter C är bland annat mjölnare, bruksägare, fiskhandlare, grenadjär, skorstensfejare, droskägare, packmästare och skogvaktarhustru. Kvarter D innehåller flera grusgravar i den västra delen. Den inre delen användes tidigare för linjegravar, men de flesta äldre gravvårdarna har ersatts av yngre vårdar från 1960-talet och framåt. Bland titlarna i kvarter D finns kyrkoherde, kättingsmed, rusthållare, predikant, skräddarmästare och kronojägare.

Utvidgningen från 1940-talet Den södra utvidgningen omfattar kvarteren E, F och G. Området är en sammanhållen efterkrigstida anläggning med regelbunden plan och gravvårdar som till stor del står kvar på sina ursprungliga platser. Området omges av en mur av skarpkantad sten och en jämn trädkrans av lindar. I norr skiljs det från den gamla kyrkogården av den äldre kyrkogårdsmuren. En trappa av röd granit förbinder de båda kyrkogårdsdelarna. I väster finns en pargrind av smidesjärn med ett stiliserat solmotiv. En liknande grind finns i den södra muren.

Utformning och vegetation Kyrkogårdsdelen är indelad i sex gräsbevuxna områden genom ett rätvinkligt nät av grusgångar. Gravraderna avgränsas av rygghäckar av bland annat hagtorn, ölandstok, tuja, spirea och idegran.