Bettina Mary Arndt, född 1 augusti 1949 i Penrith i norra England, är en australisk författare och samhällsdebattör fokuserad på genusfrågor. Arndt inledde sitt yrkesliv som sexterapeut och etablerade sig på 1970-talet som författare och mediepersonlighet med ett kvinnorättsperspektiv. Sedan 1990-talet har hon övergett feminismen, som hon anser behandlar kvinnor som ständiga offer. Hon väcker återkommande uppmärksamhet via sina åsikter runt sexuella övergrepp och våld i nära relationer, liksom för sitt arbete för mäns rättigheter.

Biografi

Uppväxt och studier Arndt föddes i Penrith i England, som yngsta barn av tre till ekonomen Heinz Arndt och Ruth (född Strohsahl). Hennes föräldrar var från Tyskland och flydde ut ur Nazityskland innan andra världskriget. De emigrerade 1945 till Australien, där Bettina Arndt kom att växa upp i Canberra.

1971 slutförde Arndt sin Bachelor of Science-examen vid Australian National University. Därefter flyttade hon till Sydney, där hon fortsatte sina studier vid University of South Wales och 1973 avlade en masterexamen i klinisk psykologi. Ämnet för Arndts masteruppsats var orgasmrelaterad dysfunktion.

Tidig karriär Efter examen praktiserade Arndt under tidigt 1970-tal som en av Australiens första sexterapeuter. Hon drev vid denna tid en klinik i Sydney, där de flesta av hennes klienter var kvinnor.

Arndt uppmärksammades under decenniet för sitt skrivande och redaktionsarbete på Forum, en australisk sexualupplysningspublikation riktade till en vuxen målgrupp. Detta ledde snart till återkommande framträdanden i radio och TV. Hon utsågs 1974 till tidningens redaktör och stannade kvar på den positionen fram till 1982. 2013 var denna period av hennes liv ämne för en australisk TV-dokumentär i programserien Time of My Life.

Tidningen Forum uppskattades inte i alla läger. I konservativa kretsar fanns Des Frawley, ledamot av Queenslands delstatsparlament, som 1977 uttryckte det som att "Det är ett smutsigt och äckligt magasin." Vid åtminstone ett tillfälle gjorde delstatspolisen en razzia hos en tidningsförsäljare, där de beslagtog exemplar av tidningen och ifrågasatte butiksinnehavarens motiv för att saluföra tidningen.

Därefter presenterade medicinska vittnen, som professorn i gynekologi Derek Llewellyn-Jones, vittnesbörd inför rätten, där de gav stöd till tidningens roll som upplysning. Domaren N. O. Scott summerade det hela som ett fall av att "allmänheten saknade upplysning eller hade fel kunskaper i sexuella frågor, vilket gör en sådan här upplysningsinsats nödvändig". Den anglikanska dekanen i Brisbane beskrev Forum som ett "klart nyttigt läromedel i utbildandet av allmänheten, för att korrigera missuppfattningar och därigenom minska oro eller ängslan."

Mellan 1973 och 1976 föreskrev Australian Broadcasting Control Board, Australiens motsvarighet till den svenska Granskningsnämnden för radio och TV, att alla TV- och radioprogram där Arndt var del behövde spelas in på förhand. Motiveringen var att programmen därefter kunde behöva godkännas av respektive kanalledning innan de sändes. Kontrollnämnden förklarade att denna förhandsgranskning var motiverad av "det faktum att de flesta av programmen där Arndt ingick sändes under familjevänlig tid… och föräldrar hade orsak att vilja kontrollera den sexuella information som nådde deras barn."

Efter att Arndts make och affärspartner Dennis Minogue avled 1981, upphörde Forum med utgivningen. I mitten av 1980-talet skrev hon kolumner för den australiska utgåvan av Playboy, och hon författade återkommande texter i bredare sociala frågor för tidningar som The Sydney Morning Herald och The Age. Vid denna tid hördes Arndt regelbundet via sitt eget radioprogram på den stora privatägda kanalen 2GB, liksom i återkommande programsegment i större städer runt om i Australien. 1983 beskrevs Arndt i The Sydney Morning Herald som "personen som starkast förknippas med Australiens sexuella revolution".

1984 drev Arndt postorderförsäljning av lingerie och sexleksaker. Under decenniet författade hon ett halvdussin böcker med fokus på sexualupplysning, inklusive The Bettina Arndt Guide to Lovemaking for Women. I den boken skrev hon bland annat "när jag ser på vad som händer mellan kvinnor och män i dagens sängkammare, skulle det inte förvåna mig alls om fler och fler män istället väljer ölglaset. Sex håller snabbt på att utvecklas till ett slagfält, där kvinnor bestämmer mer och mer".

Arndt flyttade 1986 till New York, där hon under de kommande fem åren kom att bo tillsammans med sin nya familj. Hon fortsatte att varje vecka skriva en kolumn via Melbourne-baserade The Age (och via tidningen syndikerad till ytterligare fem större städer i landet). 1991 återvände Arndt och resten av familjen till Australien.

Kommentator och aktivist för mäns rättigheter På 1990-talet började Arndt skriva en kolumn med personliga råd för tidningen Cleo, liksom texter för The Bulletin, The Australian och The Australian Women's Weekly. Arndt var även ledamot av styrelsen för Australian National University. 1999 var hon styrelseordförande för Royal Women's Hospital Foundation. Mellan 2001 och 2017 verkade hon som en dejtningscoach, på senare år mer frekvent för manliga klienter.

Under den första halvan av sitt yrkesliv var Arndt en övertygad feminist, men sedan 1990-talet har hon allt mer förknippats med rörelsen för mäns rättigheter. Hennes senare böcker har lyft fram socialt konservativa idéer om relationer, familjestrukturer och utomäktenskapliga barn. 2010 beskrev hon hur hon "under min tidiga karriär propagerade jag för kvinnor, men jag övergick till att arbeta med män när jag insåg hur dåliga de är på att värna sina egna rättigheter." Macquarie Law Schools Kate Gleeson, som specialstuderat Arndt, menar att "Arndts propagerande för mäns rättigheter, liksom hennes kritik av feministiska analyser av våld i nära relationer, sexuella övergrepp, sexuella trakasserier och sex inom äktenskapet, har provocerat fram feministisk ilska i pressen. Hon tillade att "den manliga revolution och politiska reaktion mot feminismen som Arndt talade för har till hennes frustration inte infunnit sig."

Under den konservative regeringen ledd av John Howard (1996–2007) fungerade Arndt som rådgivare i ämnen som provrörsbefruktning, utbildning och underhållsbidrag, bland annat som del av ett antal statliga kommittéer i dessa och relaterade ämnen. 2003 tilldelade regeringen henne Centenary Medal, en statlig utmärkelse till "människor som bidradigt till Australiens samhälle och styre". Gleeson noterade att Arndt vid denna tid återkommande kritiserade den gällande familjelagstiftningen, som några år senare skrevs om.

2009 skrev Arndt The Sex Diaries, en bok som baserades på 98 pars dagboksskrivande runt hur de förhandlar kring sex och hanterar olika lust i sängen. Året efter publicerades What Men Want, denna gång en bok som baserade sig på specifikt mäns dagboksskrivande.

Senare år Som ytterligare tecken på en alltmer konservativ Bettina Arndt, har vissa lyft fram hennes gratulationer till Donald Trump. Detta skedde i samband med att han vann 2016 års amerikanska presidentval. Vid denna tid skrev Arndt även för den australiska upplagan av The Spectator. Hon flyttade även över sina nätaktiviteter från Youtube till Thinkspot, en plattform fokuserad på yttrandefrihet som grundades av Jordan Peterson. Hennes motiv för flytten var att Youtube "systematiskt plockat bort mina videor som utmanat det feministiska narrativet".

2020 kritiserades Arndt allmänt för sina kommentarer kring ett uppmärksammat mord/självmordsfall i Queensland. Hon beskrevs vid denna tid som en utpräglad mansrättsaktivist och jämfördes negativt med den Bettina Arndt som 30–40 år tidigare verkade som sexterapeut med målet att göra par lyckligare genom sex. På senare år har Arndt återkommande kritiserats för sina åsikter kring våld i nära relationer, och där hon ibland beskyllts för att dra slutsatser från ett obalanserat urval av forskningsstudier. Samtidigt har folk som John Anderson, tidigare vice premiärminister, talat om Arndts betydelse som en avvikande men betydelsefull röst kring viktiga problem i samhället.

Arndt tilldelades 2020 Australienorden. Som motivering belystes bland annat hennes arbete sedan 2018 runt kontroversen kring våldtäkter på landets universitet, liksom hennes verksamhet som samhällsdebattör och arbete för mäns rättigheter. Utnämningen av Arndt ledde till en proteststorm kring Arndts i flera fall kontroversiella uttalanden runt våld och övergrepp av olika slag. Hennes uttalanden runt det ovan nämnda mord/självmordsfallet i Queensland lades henne till last, och till slut röstade Australiens senat för att dra tillbaka utdelandet av Australienorden till Arndt. I september 2020 rapporterades det dock att Arndt trots allt skulle få behålla Australienorden, eftersom hon inte agerat lögnaktigt eller dömts för ett brott som skulle diskvalificera henne som ordensmottagare.

Bettina Arndt har aldrig haft någon licens som psykolog eller läkare, trots att förlag och medier ofta använt dessa benämningar om henne. När hon inledde sin karriär som sexolog fanns det inte någon licens på området, och först 1989 introducerades licenskrav i New South Wales för psykologer.

Privatliv Arndt bor i Sydney. Hon gifte sig 1977 med journalisten Dennis Minogue som avled fyra år senare. Arndt och Minogue var under dessa år affärspartner. Arndts andra äktenskap ingicks 1986 med den amerikanske bolagsjuristen Warren Scott. Äktenskapet upplöstes 2007. Mellan 1986 och 1991 bodde Arndt och Scott på Manhattan i New York. Arndt har en dotter och två söner.

Bibliografi Female Forum: The Key to Being a Sexy, Healthy Woman in Australia Today. Paddington, NSW: Lilliput Publications. 1980. The Bettina Arndt guide to lovemaking. Woollahra, New South Wales: Tinmin in association with Murray Publishers. 1982. Sex: The Apes and Us. Perth, WA: Murdoch University Press. 1983. The Australian Way of Sex. Sydney, NSW: Horwitz Grahame. 1985. Private lives. Ringwood, Victoria: Penguin. 1986. All about us. Ringwood, Victoria: Penguin. 1989. Taking sides: men, women and the shifting social agenda. Milsons Point, New South Wales: Random House. 1995. The sex diaries. Carlton, Victoria: Melbourne University Press. 2009. What Men Want: In Bed. Melbourne University Press. 2010. ''#MenToo. Melbourne, Victoria: Wilkinson Publishing. 2018.

Referenser

Noter

Kategori:Levande personer Kategori:Födda 1949 Kategori:Kvinnor Kategori:Australiska sexualupplysare Kategori:Kritik mot feminism Kategori:Australiska människorättsaktivister Kategori:Personer från Canberra Kategori:Författare från Sydney Kategori:Personer från Cumbria Kategori:Alumner från Australian National University Kategori:Alumner från University of New South Wales Kategori:Projekt Kvinnliga huvudpersoner