Otto Kristian Ekman, född 24 september 1791 i Malmö, död 5 augusti 1866 i Kalmar, var en svensk läkare och arkeolog.
Ekman var son till tenngjutaren Magnus Ekman och hans hustru Maria Katarina Lang. Han blev student vid Lunds universitet 1810 och efter medicinska studier och praktiska prov promoverades han 1819 till medicine doktor och utnämndes 1822 till provinsialläkare på Öland. Härifrån fördes han över till samma befattning i Växjö 1824, där han blev kvar till slutet av 1826, då han anställdes som provinsialläkare i Kalmar, en post han behöll till 1853. Under hans tjänstetid på Öland väckte rikedomen på fornfynd där hans intresse och förde in honom på arkeologi. 1832 blev han av riksantikvarien Johan Gustaf Liljegren förordnad att ha uppsikt och vård över alla fornlämningar i Kalmar län och blev ledamot och medarbetare i flera arkeologiska samfund.
Ekmans samling av fornsaker och mynt inlöstes till Statens historiska samlingar. Han lyckades även genom sitt intresse för antikviteter spåra upp en viktig Linné-handskrift, Nemesis divina. Den hade varit spårlöst försvunnen i 50 år och påträffades av Ekman i ett dödsbo samt överlämnades till Uppsala universitetsbibliotek. Hans verksamhet som författare resulterade dels i en mängd uppsatser i Svenska Läkaresällskapets årsberättelser och handlingar, dels i mindre avhandlingar för folket, rörande hälsovården och försiktighetsmått under epidemier.
Ekman var gift två gånger och fick 16 barn. Ett av dessa var kemisten och uppfinnaren Carl Daniel Ekman.. Hämtad 2015-08-20
Källor
Noter
Kategori:Svenska läkare under 1800-talet Kategori:Svenska arkeologer under 1800-talet Kategori:Personer från Malmö Kategori:Födda 1791 Kategori:Avlidna 1866 Kategori:Män