Mona Lisa (, ) är en oljemålning av renässanskonstnären Leonardo da Vinci, målad cirka 1503–1506. Den är enligt traditionen ett porträtt av florentinskan (Mona) Lisa Gherardini och är framför allt omtalad för sitt hemlighetsfulla leende. Målningen är ett av världens mest berömda, lovordade och reproducerade konstverk och hänger sedan den franska revolutionen i Louvren i Paris.
Konstverkets namn Leonardo själv gav aldrig sitt konstverk någon titel. Namnet Mona Lisa fick konstverket av Giorgio Vasari som publicerade en biografi över konstnären 31 år efter dennes död. I denna biografi identifierade han modellen som Lisa, hustru till den förmögne florentinske köpmannen Francesco del Giocondo. Mon[n]a är ett vanligt italienskt diminutiv av Madonna, och Mona Lisa betyder helt enkelt Hennes nåd/damen Lisa.
Konstverkets franska och italienska titel är femininum av familjenamnet Giocondo som kan utläsas som den muntra, den levnadsglada (jocund på engelska) – en dubbelbetydelse som mycket väl passar ihop med det gåtfulla leendet. Konstverkets titel blev vedertagen under 1800-talet. Innan dess omnämns det en beslöjad kurtisan eller en viss florentinsk dam, utförd i hennes närvaro på begäran av den store Giuliano de' Medici.
Verkhistorik
Skapandet Leonardo fick beställningen på Mona Lisa 1503. Del Giocondo betraktade sig själv som en mecenat, och ville ha ett porträtt som kunde hängas i matsalen – därav tavlans ringa storlek.
Efter otaliga avbrott som berodde på att Leonardo (enligt sina egna dagböcker) var lat och (enligt omgivningen) temperamentsfull, blev tavlan klar 1506. Då hade Leonardo arbetat på tavlan både i Florens och i Rom, med ständiga putsningar och kompletteringar med allt tunnare penselstreck.
Under den tiden blev beställaren otålig och vägrade betala för tavlan, så när Leonardo 1516 antog kung Frans I:s inbjudan och flyttade till Clos Lucé intill slottet i Amboise i Frankrike, tog han tavlan med sig. Att han tog med sig just den tavlan – och få andra – antyder att den betydde mycket för honom. Sedermera köpte den franske kungen konstverket för 12 000 franc, en summa som i 2010-talets pengavärde skulle ha motsvarat cirka 100 miljoner US-dollar. Då hade Leonardo dock nyligen avlidit och lämnat tavlan i en väns vård.
1500–1800-talet Målningen hamnade först i slottet i Fontainebleau och därefter i slottet i Versailles. I Fontainebleau placerades det på en vägg i kungens sex rum stora badrumssvit, där flera årtionden av fuktig luft försämrade målningens skick. En nederländsk restauratör försökte reparera tavlan genom att applicera ett tjockt lager lack på målningens yta, en åtgärd som oåterkalleligt kom att ta bort lystern hos färgerna på målningen.
Efter den franska revolutionen flyttades den 1798 till Louvren. Napoleon I lät flytta konstverket, som han benämnde Madame Lisa, till sitt privata sovrum i Tuilerierna. Senare skulle Napoleon I bli förtjust i en ung italienska kvinna med tydligt snarlika anletsdrag som kvinnan i målningen. Denna kvinna, Teresa Guadagni, visade sig vara en senare släkting till Gherardini.
Tavlan återfördes 1815 till Louvren, där den för första gången kunde visas upp för allmänheten. Under det fransk-tyska kriget (1870–1871) tvangs den gömmas på annan plats i Frankrike.
Konstverket förblev tämligen okänt fram till mitten av 1800-talet då symbolisterna kom att associera verket med sina föreställningar om den kvinnliga mystiken, en föreställning som kanske bäst uttryckts i Walter Paters avhandling om Leonardo från 1867 där Mona Lisa beskrivs som förkroppsligandet av den ”eviga kvinnligheten”, ”äldre än klipporna som omger henne” och som ”varit död många gånger och lärt sig av gravens hemligheter”.
Stölden Målningens ryktbarhet växte då det stals från Louvren den 21 augusti 1911. Den franske avantgardepoeten Guillaume Apollinaire, som tidigare krävt att museet skulle brännas ned, fängslades den 7 september misstänkt för stölden. Även hans nära vän Pablo Picasso (som en tid härbärgerat två iberiska statyer, stulna från museet, i sin lägenhet) förhördes. De båda släpptes dock snart, och målningen antogs sedan förlorad för alltid.
Emellertid visade det sig att en anställd på museet, Vincenzo Peruggia, stulit konstverket utklädd till byggnadsarbetare genom att helt enkelt gömma det under sin rock och promenera ut ur byggnaden. Stölden utförde han på uppdrag av Eduardo de Valfierno som i sin tur hade givit den franske förfalskaren Yves Chaudron i uppdrag att ta fram en serie reproduktioner av målningen som skulle säljas som det saknade originalet. Chaudron behövde dock inte originalmålningen för sitt värv och kontaktade därför aldrig Peruggia efter stölden.
Peruggia, som stulit konstverket av patriotism och hållit det gömt i sin lägenhet under två år, tappade tålamodet och greps till slut då han den 10 december 1913 gav sig till känna hos en florentinsk konsthandlare i hopp om att få den hittelön som utlovats. Mona Lisa ställdes därefter ut på flera olika platser runt om i Italien innan det 1913 återfördes till Louvren.
Senare år Under andra världskriget flyttades Mona Lisa åter från Louvren. Först transporterades den till slottet i Amboise, därefter till klostret Loc-Dieu och till sist till Ingres-museet i Montauban.
miniatyr|Turister beskådar Mona Lisa genom pansarglaset framför målningen före flytten 2005.
Den nedre delen av målningen skadades svårt 1956 genom en syraattack och några månader senare kastade någon en sten på tavlan. Idag är målningen skyddad av pansarglas.
Mellan den 14 december 1962 och mars 1963 lånades tavlan ut till USA där den visades i New York och Washington, D.C. Konstverket turnerade i Japan och Moskva 1974 men har därefter permanent förvarats i Louvren. Före turnén 1962–1963 försäkrades målningen för 100 miljoner dollar och enligt Guinness rekordbok gör det konstverket till världens högst värderade konstverk. Som dyrbart konstverk har det emellertid överträffats av Pablo Picassos Garçon à la pipe som såldes för 104 miljoner dollar den 4 maj 2004. Om man tar hänsyn till inflationen, motsvarar emellertid 100 miljoner dollar 1962 omkring 602 miljoner dollar 2004.
Efter en omsorgsfull dokumentation, analys och restauration av konstverket flyttades det 6 april 2005 till en ny plats i Louvren där det idag återfinns i Salle des États i en särskild inhägnad bakom reflexfritt pansarglas.
Restaureringar Målningen har restaurerats vid flera tillfällen och genom röntgenundersökningar har man kunnat konstatera att det finns åtminstone tre porträtt dolda under den synliga. Poppel-pannån under målningen har på senare tid uppvisat allt fler tecken på tilltagande sönderfall, vilket väckt oro för konstverkets framtid.
Vissa av restaureringarna har varit allt annat än lyckade. Bland annat har forskaren och uppfinnaren Pascal Cotte, med hjälp av en specialkamera, lyckats visa att Mona Lisa en gång hade både ögonbryn och ögonfransar. Vid närmare titt kan man se tydliga tecken på restaurering, till exempel att krackeleringen runt ögonen nästan helt saknas men syns tydligt överallt annars på tavlan.
Motivets identitet
Giocondo eller Giocondo Mona Lisa kan vara ett porträtt av en verklig kvinna. Vasari identifierade motivet som Lisa Gherardini, den framgångsrike Francesco del Giocondos hustru, och det är känt att del Giocondo, en framgångsrik silkeshandlare i Florens och en prominent statsman, verkligen existerat. Mycket lite är dock känt om hans hustru Lisa Gherardini förutom att hon föddes 1479, växte upp i familjens residens Villa Vignamaggio i Toscana och gifte sig 1495. Hon var hans tredje hustru, och nitton år yngre än sin make. Hon fick inalles sex barn och var då hon satt modell för sitt porträtt 1503 24 år gammal och mor till fem barn.
Det finns föga information om hur Leonardo kom att måla av den florentinska hemmafrun. Konstnärens eget hem låg dock nära Gherardinis närmast släktingar, och Leonardos far gjorde affärer med hennes make.
Under senare delen av sitt liv nämnde Leonardo ett porträtt av en ”viss florentinsk dam utfört på begäran av Giuliano di Lorenzo”. Inga bevis finns dock som bekräftar en koppling mellan Lisa Gherardini och Giuliano de' Medici. Citatet kan därför lika gärna referera till andra porträtt av kvinnor som Leonardo utförde under samma tid. En betydligt senare referent omnämner Mona Lisa som ett porträtt av Francesco del Giocondo själv vilket förmodligen ligger bakom föreställningen att målningen egentligen föreställer en man.
Andra teorier Professor Lilian Schwartz vid Bell Labs har föreslagit att målningen i själva verket är ett självporträtt. Genom att använda digitala verktyg har hon lyckats visa att Mona Lisas anletsdrag exakt passar Leonardos egna. Kritiker har dock påpekat att detta kan förklaras genom att båda målningarna skapats av samma konstnär och konstnärens självporträtt skapats i en likartad stil.
Maike Vogt-Lüersson har, å sin sida, framfört teorin att motivet skulle vara Isabella av Aragonien, hertiginna av Milano. Leonardo var hovkonstnär hos hertigen av Milano under elva år och Ludovico och Maximilian var viktiga mecenater. Enligt denna teori skulle mönstret på Mona Lisas dräkt indikera att hon hör till ätten Visconti-Sforza. Teorin förmodar dock att det var den första officiella målningen av hertiginnan vilket skulle innebära att den utfördes redan 1489.
Forskare har även sett en porträttlikhet mellan Mona Lisa och Caterina Sforza som hon avbildats i ett porträtt av Lorenzo di Credi. Caterina Sforza levde i Forli och Imola samtidigt som Leonardo och Cesare Borgia verkade i Romagna, enligt denna teori.
Tidigt påstods det att det var Isabella d'Este som var modell. Hon var dotter till Ercole I av Ferrara och en välkänd konstälskare.
Det finns forskare som tror att målningen är motivet är Leonardos mor Caterina.Serge Bramly: Mona Lisa (The Enigma); Rina de' Firenze: Mystery of the Mona Lisa.Roni Kempler: Who the Mona Lisa Is 2015, TXu 1-954-682, Google Site.
Stil och tematik Detalj av ansiktet som visar de fina sfumaton i ansiktet, i synnerhet i skuggorna kring ögonen.|alt=|miniatyr|291x291px Porträttet avbildar kvinnan från brösthöjd med ett avlägset landskap som bakgrund. Någon gång efter Leonardos död beskars målningen – där modellen ursprungligen flankerades av två kolonner vars lägre delar fortfarande kan skönjas i målningen.
Leendet Gestalten kan inskrivas i en pyramidform med hennes sammanhållna händer som pyramidens ena hörn. Hennes bringa, hals och ansikte lyser i samma mjuka ljus som hennes händer. Ljuset ger en balans mellan den underliggande geometrin och ytverkan. I hennes berömda leende, som passar väl in i den geometriska kompositionen, har Sigmund Freud sett konstnärens förhållande som barn till sin mor. Andra har beskrivit det som både oskuldsfullt och inbjudande.
Många forskare har försökt förklara varför leendet har uppfattats på så olika sätt av olika betraktare och förklaringarna varierar mellan försök till rent vetenskapliga teorier om våra ögons beskaffenhet och mer psykoanalytiska idéer om Mona Lisas identitet och känslor.