The World’s Children’s Prize for the Rights of the Child är en svensk stiftelse, som sedan år 2000 har drivit en global utbildning för unga om barnets rättigheter, demokrati, och hållbar utveckling. Förutom kunskapsspridning delar man också årligen ut pris till välgörare för barns rättigheter och välfärd.

Mer än 70 000 skolor med 46 miljoner elever i 119 länder har deltagit och anslutit sig som så kallade Global Friend-skolor. Fler än 1 800 av skolorna finns i Sverige. De deltagande barnen får framtidstro och möjlighet att kräva att deras rättigheter respekteras. I världsomröstningen Global Vote utser barnen vem som får deras prestigefyllda pris för sina unika insatser för barnets rättigheter. Som mest har 7,1 miljoner barn röstat ett år. De två kandidater som inte får flest röster får barnens hederspris.

Sedan starten av World’s Children’s Prize år 2000, har över 55 pristagare utsetts och har blivit inspiration och förebilder för barn över hela världen. Prispengarna har hjälp till att ge några av världens mest utsatta barn ett bättre liv. World’s Children’s Prize genomförs i samarbete med tiotusentals lärare, samt nära 500 organisationer, utbildningsdepartement och medieprojekt för unga. Genom World’s Children’s Prize nås miljoner personer genom medier årligen med information om kränkningar av barnets rättigheter.

Bland de barn som lär sig om sina rättigheter och demokrati genom World’s Children’s Prize finns miljontals barn som själva fått sina rättigheter kränkta. Bland dem finns före detta barnsoldater, skuldslavar och gatubarn, barn som förlorat sina föräldrar i aids, i folkmord eller i tsunamin och barn som lever i diktaturer. Många av dem visste tidigare inte om att barnets rättigheter fanns. Pristidningen Globen görs liksom webben worldschildrensprize.org på ett 10-tal språk och läses av deltagande barn jorden runt. Tidningen smugglas även in till byar i diktaturens Myanmar/Burma där barnen lär sig om sina rättigheter och arrangerar sin egen demokratiska omröstning.

World’s Children’s Prize Foundation (WCPF) har ett så kallat 90-konto, vilket endast de ideella föreninger, stiftelser och trossamfund kan få som har granskats och godkänts som 90-kontoinnehavare av Svensk Insamlingskontroll, SFI. SFI bevakar givarnas intressen och kontrollerar att de insamlade medlen används på rätt sätt. WCPF är också medlemmar av och granskas årligen av GIVA – frivilligorganisationernas sammanslutning i Sverige.

Pristagare Iqbal Masih (postumt), Pakistan (2000) - kämpade för barns rätt att slippa utföra skadligt arbete och att bli skuldslavar Hector Pieterson (postumt), Sydafrika (2000) – dödades under en fredlig anti-apartheiddemonstration Anne Frank (postumt), Nederländerna (2000) - judisk flicka som gömde sig undan nazisternas förföljelse, men upptäcktes och dog i koncentrationsläger Barnens Fredsrörelse, Colombia (2001) - undervisar barn i Colombia om alla barns rättigheter, samt stöttar barn som upplevt våld o dyl. Barefoot College, Indien (2001) - ordnar kvällsskolor för barn som måste arbeta på dagarna Asfaw Yemiru, Etiopien (2001) - gav utbildning åt Etiopiens fattigaste barn Casa Allianza, Centralamerika (2002) - hjälper barn som bor på gatorna i Mexiko, Guatemala, Honduras och Nicaragua Pastoral da Criança, Brasilien (2003) - arbetar för att minska barnadödligheten och undernäringen i Brasilien Nkosi Johnson (postumt), Sydafrika (2002) Maiti Nepal (2002) - arbetar mot trafficking och befriar nepalesiska flickor från bordeller i Indien Maggy Barankitse, Burundi (2003) - räddar livet på barn som förlorat sina anhöriga i inbördeskriget i Burundi Prateep Ungsongtham Hata, Thailand (2004) Liz Gaynes och Emani Davis, USA (2004) - arbetar för fångarnas barn i USA Paul och Mercy Baskar, Indien (2004) - befriar indiska barn från skadligt barnarbete Ana María Marañon de Bohorquez, Bolivia (2005) - hjälper barn som bor på gatorna i Cochabamba Jetsun Pema, Tibet (2006) - hjälper barn som flytt från Tibet till Indien Inderjit Khurana, Indien (2007) - hjälper Indiens allra fattigaste barn genom att ordna undervisning, mm. Cynthia Maung, Myanmar (2007) - hjälper barn på flykt i och utanför Burma Josefina Condori, Peru (2008) - hjälper flickor som arbetar som pigor i staden Cusco i Peru, ofta under slavlika förhållanden Agnes Stevens, USA (2008) - hjälpte hemlösa barn i USA att klara sin skolgång genom organisationen School on Wheels. Mammorna på S:t Rita, Kenya (2005) - hjälper och stöttar barn som förlorat sina föräldrar i Aids Craig Kielburger, Kanada (2006) - kämpar för barns rättigheter, ordnar skolor och hälsovård, m.m. Nkosi Johnson (postumt), Sydafrika (2002) - kämpade för de Aids-sjuka barnens rättigheter James Aguer, Sudan (2003) - befriar barn som tagits som fångar av milisen Prateep Ungsongtham Hata, Thailand (2004) - ger barn från Thailands slumområden ett bättre liv och en möjlighet att gå i skolan Nelson Mandela och Graça Machel, Sydafrika och Moçambique (2005) - kämpar för barn och ungdomar i Sydafrika respektive Moçambique De föräldralösas organisation, AOCM, Rwanda (2006) - hjälper barn och ungdomar som förlorat sina föräldrar i folkmordet i Rwanda 1994 Betty Makoni, Zimbabwe (2007) - kämpar för Zimbabwes flickor och deras rättigheter Somaly Mam, Kambodja (2008) - kämpar för att befria flickor i Kambodja ur sexslaveri och ge dem rehabilitering och utbildning Nelson Mandela, Sydafrika & Graça Machel, Moçambique (2009-2010) - decenniepristagare Cecilia Flores-Oebanda, Filippinerna (2011) – kämpar mot barnarbete och människohandel. Murhabazi Namegabe, Kongo-Kinshasa (2011) - kämpar för att befria barn som tvingats bli barnsoldater och sexslavar Monira Rahman, Bangladesh (2012) – kämpar mot syravåld, framförallt mot flickor. Anna Mollel, Tanzania (2012) – kämpar för masajbarn med funktionsvariationer och andra fattiga barn. Ann Skelton, Sydafrika (2012) jurist som kämpar för barnvänliga lagar. Sakena Yacoobi, Afghanistan (2012) – kämpar för barn och kvinnors rätt till utbildning, hälsovård och att få lära sig om sina rättigheter. Kimmie Weeks, Liberia, (2013) – kamp för barnets rättig­heter, i synnerhet för barn som drabbats av krig James Kofi Annan, Ghana (2013) – arbetar mot barnslaveri i fiskeindustrin på sjön Volta. Indira Ranamagar, Nepal (2014 – kämpar för barn till fängslade i Nepal. John Wood, USA (2014) – driver Room to Read för barns, särskilt flickors rätt till utbildning Malala Yousafzai, Pakistan (2014) kämpar för flickors rätt till frihet och god utbildning. Phymean Noun, Kambodja (2015) – kämpar barn som växer upp i slumområden och på soptippar. Javier Stauring, USA (2015) kämpar för barn som fängslats och för brottsoffer, samt för deras familjer. Gabriel Mejía Montoya, Colombia (2019) kämpar för gatubarn, barnsoldater och barn som dömts till fängelse. Kailash Sathyarti, Indien (2015) – kämpar mot barnarbete och slaveri och för alla barns rätt till utbildning. Molly Melching, Senegal och USA, kämpar mot könsstympning, barnäktenskap och tvångsäktenskap. Rosi Gollmann, Tyskland (2017) kämpar för de fattigaste och mest utsatta barnen i Indien och Bangladesh. Manuel Rodrigues, Guinea Bissau (2017)– kämpade för barn med funktionsnedsättningar, i synnerhet blinda barn. Valeriu Nicolae, Rumänien (2018) – kämpar mot diskriminering och rasism, och för alla fattiga barns rättigheter. Rachel Lloyd, UK/USA (2018) – kämpar mot kommersiell sexuell exploatering av barn. Spès Nihangaza, Burundi (2019) – kämpar för föräldra­lösa och utsatta barn. Guylande Mésadieu, Haiti (2019) kämpar för barn som utnyttjas som hushållsslavar, gatubarn och barn i fängelse. Ashok Dyalchand, Indien (2019) kämpar mot barnäktenskap, för flickors rättigheter. Malala Yousafzai, Pakistan (2022) WCP Årtiondets barnrättshjälte för sin kamp för flickors rätt till frihet och god utbildning. Cindy Blackstock, Kanada (2023) Mohammed Rezwan, Bangladesh (2023) (hederspris) Thích Nữ Minh Tú, Vietnam (2023) (hederspris)

Källor "Barnrättshjältar år efter år" Läst 10 november 2025.

Externa länkar Officiell webbplats

Kategori:Priser i Sverige