äga ()
czasownik przechodni (1.1) posiadać, mieć rzeczownik, rodzaj wspólny (2.1) (zwykle w l. mn.: ägor) posiadłość, majątek ziemski
(1.1) att äga, äger, ägde, ägt, äg! ; pres. part. ägande, perf. part. ägd (2.1) en äga, ägan; ägor, ägorna
(1.1) Jag äger tre hus i Kina → Posiadam trzy domy w Chinach.
(1.1) ha, inneha, besitta (2.1) tomt, lott, ägovidd
ägo, ägande, ägare, ägarinna
złożenie rzeczownikowe ägodel, ägodelning, ägofred, ägorätt, ägovidd fraza czasownikowa äga bestånd • äga rum • äga sin riktighet fraza zaimkowa allt vad någon äger och har