lära ()
czasownik przechodni (1.1) uczyć kogoś (1.2) uczyć się czegoś czasownik zwrotny lära sig (2.1) uczyć się czegoś rzeczownik, rodzaj wspólny (3.1) nauka, doktryna (3.2) termin (nauka rzemiosła), praktyka zawodowa
(1-2) att lära, lär, lärde, lärt, lär!, pres. part. lärande, perf. part. lärd (3) en lära, läran; läror, lärorna
(2.1) På tisdagarna lär jag mig spela gitarr. → We wtorki uczę się grać na gitarze.
(3.2) gå i lära → być w terminie
(1.1) lära ut, undervisa, utbilda (1.2) lära sig, studera, läsa, plugga (3.1) teori, åskådning, doktrin (3.2) yrkesutbildning, lärlingsutbildning
lärare, lärarinna, lärd, lärling, lärande, lärdom läraktig
czasownik frazowy lära av • lära in • lära upp • lära ut fraza czasownikowa lära känna