Häxprocesser i Danmark syftar på de häxprocesser som ägde rum i Danmark i historisk tid.
Historik Bakgrund Trolldom nämns först i de skånska och själländska kyrkolagarna från 1170, där det är kriminaliserat enbart om det har förorsakat skada och död på en människa.Ankarloo, Bengt & Henningsen, Gustav (red.), Skrifter. Band 13: Häxornas Europa 1400–1700: historiska och antropologiska studier, Nerenius & Santérus, Stockholm, 1987. Bristen på rättskällor innebär dock att inga trolldomsmål är kända i Danmark förrän på 1500-talet. Lagen hade inte skärpts, men under detta sekel började ändå praxis skärpas. Den kanske första häxprocessen man känner till var det bara fragmentariskt kända fallet mot Karen Grottes och Bodil Lauritzen, som brändes i Stege år 1539 eller 1540Reitzel-Nielsen, Erik & Fenger, Ole (red.) (1979). Danske domme 1375-1662: de private domssamlinger. 2 1554-1569 (nr. 199-346). København: Reitzel; det ska ha bränts två kvinnor, "Lars Kyllings och Jørgen Olsens hustrur" på Klintebakken i Åker på Bornholm år 1530, men denna ö styrdes just då av Lübeck och var därmed inte danskt territorium. Under 1543–1545 hölls sedan en stor och uppmärksammad häxprocess i Malmö (då en dansk stad).Ankarloo, Bengt, Att stilla herrevrede: trolldomsdåden på Vegeholm 1653-54, Författarförl., Stockholm, 1988
I Köbenhavnske recess från 1547 stadgades att ingen brottslings utsaga fick ligga till grund för fällande dom, och att tortyr var förbjuden innan en slutdom hade fallit. Efter 1558 års fall mot Gertrud Skomagers förbjöds lokala domstolar att avrätta någon utan bekräftelse från en högre domstol. Chr. Kiilsgaard & Jens Mollerup: ”Rudkøbing”, Bind IV, s. 10-11 Kalundborgske recess från 1576 förbjöd en dödsdom att verkställas förrän den hade bekräftats av landstingsdomarna: denna lag infördes sedan en dödsdom från ett häradsting på Fyn hade underkänts av landstinget efter att den dömda redan hade blivit avrättad. 1576 års lag innebar att förföljelserna i Danmark minskade mellan detta år fram till den nya Trolddomsforordningen af 1617.
1617-1686 Trolldomsparagrafen från 12 oktober 1617 definierade olika former av häxeri och straff i två kategorier: de som använde trollkonster utan avtal med djävulen skulle landsförvisas, medan de som hade begått djävulsförbund skulle brännas på bål vare sig de hade använt sig av trollkonster eller ej. Denna lagstiftning gällde fram till 1686.
Under 1590-talet hölls flera berömda processer: häxprocessen i Köpenhamn, Gyldenstierne-sagen och Nakkebølle-sagen. I de 63 häxprocesserna i Malmö i det då danska Skåne åtalades 83 personer mellan 1543 och 1663, av vilka 38 avrättades. En av de mest berömda häxförföljelserna i Danmark är den så kallade Köge Huskors, som ägde rum i Köge 1608.
Rättsmaterialet om de danska häxprocesserna finns bara kvar i sin helhet i fallet Jylland får perioden 1609–1687, och det är alltså bara denna period och plats som för Danmarks del kan undersökas helt: från de övriga delarna finns endast fragmentariskt material och enskilda fall kända. På Jylland hölls 494 häxprocesser under denna period. 297 av dem ägde rum 1617–1625, som var en anmärkningsvärd period av häxpanik, och forskare uppskattar att när denna tid var över, avstannade förföljelserna därför att de flesta personer i bondesamhället, som haft rykte om sig att syssla med trolldom, hade försvunnit, och att det därför inte längre fanns några trovärdiga kandidater för häxåtal kvar. Häxprocessen på Rosborg (1639-1642) ledde endast till tre dödsdomar. Endast en enda dödsdom avkunnades från 1656 och fram till år 1686, då de sista fyra dödsdomarna avkunnades på Jylland. Häxprocessen på Rugård (1685-1686) kom att tillhöra de sista i Danmark. 80 % av de anklagade var kvinnor. Det kanske mest uppmärksammade fallet på Jylland var den mot Maren Spliids.
Allmänheten på Jylland var ointresserad av djävulspakter och häxsabbater och deras anklagelser gällde som regel skada på människor, djur och egendom med hjälp av trolldom. Enligt lagen från 1617 var det därför svårt att utdöma en dödsdom, eftersom en sådan krävde en bekännelse om djävulspakt, och en sådan normalt bara kunde fås med hjälp av tortyr, som enligt 1547 års lag var förbjuden före fällande dom. Praktiken skilde sig emellertid från lagen, och landstingsdomarna rättade sig efter folklig mening och utdömde dödsstraff för trolldom utan djävulspakt. De flesta anklagade var fattiga kvinnor som hade rykte om sig att syssla med trolldom sedan en tid tillbaka, ofta flera år, och som anklagades av sina grannar.
Avslut År 1686 förbjöds landstingen att fullfölja avrättningar i trolldomsmål utan bekräftelse från högsta domstolen. Den sista kvinna som avrättades för häxeri Danmark var Anne Palles 1693. Efter häxprocessen i Thisted 1698, där de åtalade alla förklarades oskyldiga, blev danska domstolar ovilliga att anta mål om häxeri. Även om Anne Palles var den sista kvinna som avrättades för häxeri i Danmark, blev Johan Pistorius år 1722 den sista person i Danmark som avrättades för häxeri.Tyge Krogh, Louise Nyholm Kallestrup, and Claus Bundgård Christensen, Cultural Histories of Crime in Denmark, 1500 to 2000 Domar förekom efter detta: 1733 dömdes en student och 1752 till fängelse och tvångsarbete för att ha slutit en pakt med Djävulen, och 1803 dömdes två hantverkare till döden för satanspakt, men dessa domar fullföljdes aldrig.
Liksom i andra länder förekom det att misstänkta häxor lynchades av människor som var frustrerade över att rättsväsendet inte längre ville acceptera trolldomsåtal. Dorte Jensdatter mördades år 1722 av sina grannar som trodde att hon var en häxa, och lynchades Anna Klemens sedan hon hade pekats ut som häxa i Brigsted i Horsens år 1800.
Referenser
Kategori:Häxprocesser i Danmark Kategori:Dansk rättshistoria