Georg Kent, född 16 april 1842 i Kristiania, död där 24 december 1892, var en norsk präst och filosof. Han var far till Charles Kent.

Kent blev student 1860 och candidatus theologiæ 1865. han var därefter verksam som präst, från 1876 till sin död var han komminister vid Johannes kirke i Kristiania. Som teolog och andlig var han en ytterst konservativ motståndare till alla kyrkliga reformer, såsom Lutherstiftelsen, inre mission, lekmannapredikan, stifts- och landsmöten, och inte mindre konservativ var han som filosof, då Georg Wilhelm Friedrich Hegel – brukade han säga –, när man hade läst och förstått honom, "hade alltsammans". År 1886 tog han doktorsgraden på sin religionsfilosofiska utveckling av Det absolutte Gudsbegreb; ett senare arbete av honom var Die Lehre Hegels vom Wesen der Erfahrung und ihre Bedeutung für das Erkennen (i Kristiania Videnskabselskab's forhandlinger, 1891). Hans kunskaper var lika solida och grundliga, som hans historisk-konservativa ståndpunkt var fast; hans polemiska ton var däremot ytterst vass och lidelsefull. En kyrkohistorisk specialitet var hans polemik mot all lågkyrklighet, således i synnerhet mot den, främst av Anton Christian Bang hävdade uppfattningen av det äldre norska prästerskapets rationalism och betydelsen av Hans Nielsen Hauges framträdande. Genom många artiklar i Morgenbladet kritiserade han denna i hans ögon kyrkohistoriska villfarelse och överförde även kampen till tyska tidskrifter, där man även efter hans död (i Theologische Studien, 1894) i en efterlämnad avhandling av honom finner ett skarpt inlägg mot hin uhistoriske Myte. Från 1876 till sin död var han medredaktör för Schreudermissionens månadsblad.

Referenser

Kategori:Norska präster Kategori:Norska filosofer Kategori:Födda 1842 Kategori:Avlidna 1892 Kategori:Män Kategori:Personer från Oslo