Gärdserums kyrkogård är en kyrkogård vid Gärdserums kyrka i Gärdserums socken, Åtvidabergs kommun. Kyrkogården ligger på en ås i Gärdserums by, omkring två kilometer väster om Falerum, och består av en äldre del kring kyrkan och en yngre utvidgning öster om denna. Den äldre kyrkogården anlades i sin nuvarande form i samband med uppförandet av den nuvarande kyrkan under 1850-talet, medan den yngre delen invigdes 1962.
Kyrkomiljö och historia Gärdserum ligger i Uknadalen, ett smalt dalgångslandskap med sjöar, sankmarker, åsar och skogsklädda höjder. Kyrkan och kyrkogården ligger på en ås mitt i dalen, där den äldre byvägen löper mellan gårdarna. Söder om kyrkogården finns prästgård, församlingshem och Bodsgården. I väster ligger den gamla fattigstugan och från denna del av kyrkogården har man utsikt över dalen och Båtsjön. Norr om kyrkogården sluttar marken brant mot Könsrumsvägen.
Den medeltida kyrkan i Gärdserum var en stavkyrka, sannolikt uppförd under 1200-talet och senare utbyggd med kor och sakristia av sten. När den revs 1854 var den den sista bevarade medeltida stavkyrkan i Östergötland. Kyrkan hade dessförinnan dokumenterats av bland andra Nils Månsson Mandelgren. Delar av byggnadens stockar och inventarier förvaras i den nuvarande kyrkan.
Den nya kyrkan uppfördes 1852–1857 efter ritningar av arkitekten Fredrik Wilhelm Scholander. Initiativtagare och en viktig finansiär var baron Seth Adelswärd på Kvistrums herrgård. Kyrkan utformades i nygotisk stil med spetsbågiga öppningar och dekorativa strävpelare och räknas som ett av Scholanders främsta kyrkobyggnadsverk.
Kyrkogården hade vuxit fram kring den medeltida kyrkan. Två medeltida gravstenar är kända genom sina inskrifter, även om de inte längre är bevarade. Den ena låg över Margareta Filipsdotter och användes fram till omkring 1850 som altarskiva. Den andra tillhörde hennes bror Aggard Filipsson. Båda tillhörde en framstående frälsefamilj.
Den äldre kyrkogården låg ursprungligen i åsens naturliga sluttning och omgavs av en kraftig timrad bogårdsmur. När den nya kyrkan byggdes fylldes hela kyrkogården upp och jämnades till en platå. Marknivån höjdes mellan omkring 0,7 och fyra meter och en kraftig terrassmur anlades runt området. Baron Adelswärd bekostade även detta arbete. De tre huvudingångarna i väster, söder och öster fick likadana gjutjärnsgrindar som anpassades till kyrkans nygotiska arkitektur.
Den äldsta bevarade gravvården på ursprunglig plats är från 1877. Kyrkogården bestod ännu omkring 1939 nästan helt av grusgravar. Under perioden omkring 1948–1960 genomfördes en omfattande omläggning då många äldre gravvårdar och grusgravar togs bort eller ersattes. När kyrkogården blev fullbelagd utvidgades den åt öster och den nya delen invigdes 1962. Samtidigt uppfördes en byggnad med toalett, garage och redskapsutrymmen. Den äldre trädkransen fälldes 1984 och ersattes med lägre träd. År 1992 anlades en minneslund i den nya kyrkogårdens nordvästra del.
Utformning och gravskick
Den äldre kyrkogården är rektangulär och ligger på en högt uppbyggd platå. Kyrkan står något nordväst om mittpunkten. Området delas in i fyra huvudkvarter: Gamla norra, Gamla västra, Gamla södra och Gamla östra. Den nya kyrkogården ligger på en lägre terrass öster om den gamla och består av Nya södra och Nya östra. Mitt i Gamla södra finns dessutom Bodgårdslinjen, två gravrader som har varit reserverade för personer med anknytning till Bodsgården.
Den gamla kyrkogården omges av en kraftig kallmurad terrassmur av sprängd sten. På den norra sidan når muren på vissa platser en höjd av omkring åtta meter. I väster varierar höjden mellan omkring en och drygt tre meter. Muren utgör en viktig del av kyrkogårdens arkitektoniska helhet och samspelar med kyrkans monumentala placering.
Huvudingångarna i väster och söder nås genom trappor i muren. De har identiska gjutjärnsgrindar i nygotisk stil med spetsar, bågformer, rundlar och S-formade ornament. Grindstolparna är av huggen granit. Den östra ingången hade ursprungligen samma utformning, men grinden har tagits bort när förbindelsen med den nya kyrkogården öppnades. Strax väster om den södra ingången finns en senare körvägsinfart.
Vegetationen på den äldre delen består av låga häckar på murkrönen, ett äldre vårdträd i form av en alm och flera bersåer i söder. Kyrkogården har en öppen och parkliknande karaktär. Formklippta tujor markerar övergången mellan gravområdet och den södra parken. Den nya kyrkogården har en mer modern karaktär med häckar av bland annat ölandstok, spirea, oxbär och tuja.
Samtliga huvudgångar är grusbelagda. En bred gång löper från den västra ingången genom hela kyrkogården till den östra delen. En annan går från den södra ingången till kyrkans sydportal. Runt kyrkan finns smalare grusgångar. Den norra gången vid Gamla östra ligger nedsänkt i förhållande till gravkvarteret och avgränsas av en mindre terrassmur.
Gamla norra är kyrkogårdens minsta kvarter och ligger nordväst om kyrkan. Här finns endast ett fåtal gravvårdar, däribland kyrkogårdens äldsta bevarade vård från 1877. Läget med utsikt mot Båtsjön har sannolikt gjort området attraktivt för mer påkostade gravplatser. Bland gravtitlarna finns kyrkoherde, bankkamrer, rektor, nämndeman och kronojägare.
Gamla västra ligger sydväst om kyrkan och präglas i dag främst av gravvårdar från 1960- och 1970-talen. Äldre grusgravar har till största delen försvunnit. Områdets södra del har en parkliknande utformning med bersåer, bänkar, formklippta tujor och det äldre vårdträdet.
Gamla södra är kyrkogårdens största kvarter och har bevarat ett stort antal grusgravar och stenramsgravar. Dessa anlades huvudsakligen under 1950-talet, men visar ett äldre gravskick som tidigare dominerade hela kyrkogården. Under gräsytorna finns spår efter fler övervuxna gravanläggningar av samma typ. I kvarteret finns även en bautasten och gravvården över konstnären Folke Gullby.
Gamla östra har raka gravrader och en i huvudsak öppen karaktär. I den västra delen finns en hög idegranshäck och ett antal äldre gravvårdar. I mitten finns en delvis bevarad allmän linje med gravvårdar från omkring 1955–1965. Någonstans i kvarteret ligger också Lovisa Johansdotter, kallad Traska, begravd i en omärkt grav. Hon var känd i bygden som kringvandrande tiggerska, klok gumma och spåkvinna.
Nya södra är den större delen av utvidgningen från 1962. Gravvårdarna är huvudsakligen låga och breda och härrör från 1960-talet och framåt. De äldsta gravarna ligger i nordväst, varefter området har tagits i bruk successivt åt öster och söder. Nya östra är mindre och har ett utpräglat 1970-talsutseende. Dess västra del togs 1992 i anspråk för minneslunden.
Bodgårdslinjen består av två gravrader mitt i Gamla södra. De har reserverats för personer som bott på eller haft anknytning till Bodsgården. Gravvårdarna är huvudsakligen från 1950-talet och senare. Att en särskild gård haft egna gravplatser är en kvarleva från äldre tiders samhällsordning, då både kyrkbänkar och gravplatser kunde vara knutna till vissa gårdar eller familjer.
Minneslund, byggnader och kulturhistoriska värden
Minneslunden ligger i den nordvästra delen av Nya östra och anlades 1992. Den består av en blomplantering mot arbetsbodens vägg, en gång av trädgårdsplattor och en natursten med inskriften ”Minneslund”. I anslutning till lunden finns en sexkantig brunn murad av natursten.
Norr om den nya kyrkogården ligger en låg arbetsbyggnad med toalett, garage och redskapsbod. Taket ligger i nivå med den gamla kyrkogården och är täckt med tjärpapp och vegetation. Byggnaden uppfördes samtidigt som utvidgningen på 1960-talet.
Gärdserums kyrkogård har mycket höga kulturhistoriska värden genom sambandet mellan den nygotiska kyrkan, terrassmurarna, grindarna och den medvetna utformningen från 1850-talet. Den äldre kyrkogården och kyrkan utformades som en sammanhängande arkitektonisk anläggning.
Särskilt betydelsefulla är de höga terrassmurarna, de ursprungliga gjutjärnsgrindarna och kyrkogårdens nivåskillnader. Gravvårdsbeståndet är till stora delar förändrat, men enskilda äldre vårdar har höga värden. Vid kyrkans vägg står flera undanställda gravvårdar, däribland gjutjärnskors av en typ som förknippas med Åtvidaberg.
De bevarade grus- och stenramsgravarna i Gamla södra har mycket höga kulturhistoriska värden. Även den kvarvarande delen av den allmänna linjen i Gamla östra och Bodgårdslinjen är viktiga för förståelsen av äldre begravningsskick och samhällets sociala struktur.
Se även Gärdserums kyrka
Referenser
Kategori:Begravningsplatser i Åtvidabergs kommun