blända ()
czasownik przechodni (1.1) pozbawiać wzroku, oślepiać czasownik przechodni i nieprzechodni (2.1) oślepiać (przejściowo, bez utraty wzroku) (2.2) olśniewać, oczarowywać, zwodzić
(1-2) att blända, bländar, bländade, bländat, blända!; pres. part. bländande, perf. part. bländad
(1.1) göra blind, förblinda (2.1) förblinda (2.2) förtjusa, bedåra, förtrolla
bländande, bländning, bländare, blindhet förblinda bländande, blind
złożenie rzeczownikowe bländverk, bländvit czasownik frazowy blända av • blända ner • blända upp